Ett otillåtet tilltag och ett ödesdigert ensamkalas

 

Nu är allt som vanligt. Julen är avklarad och pyntet ligger i pyntlådorna tio månader framöver. Snön är borta och kvällarna erbjuder vackra skymningar utanför vårt fönster. Vi julade ut dagen före trettondagen. Sedan åkte jag raka spåret till Skärblacka hembageri och köpte semlor. Lyxsemlor. Den allra största modellen. Camilla bakar med äkta smör och grädde. Inget fusk med ingredienserna. 

Jag gjorde allt detta på eget bevåg med en viss bävan för kommande represalier. Ty jag gick händelserna i förväg å det grövsta. Julen julas ut tillsammans med Knut och semlor inmundigas på Fettisdagen. Ett sådant tilltag som jag gjorde brukar ge bassning. Det har jag fått erfara år efter år. Speciellt vad det gäller semlorna. Men, tänker jag. Om nu Camilla och hennes bagarkollegor runt om i landet bakar semlor innan Fettisdagen så måste det finnas ett skriande behov hos kunderna. Och då ska vi handla och äta för det är vi kunder som styr över vad som ska bakas och när det ska ske. Sen får paragrafryttarna göra som de vill. Kan bara beklaga eftersom de inte får äta lika många semlor som vi som usla lagförbrytare.

Jag hyser en stor passion för semlor. Jämförelsevis lika begeistrad som konung Adolf Fredrik. Precis som kungen skulle jag kunna gå hem tidigt från en bal för att känna mig utvilad om jag visste att det dukades upp ett dignande bord med semlor dagen därpå. Nu hade dock kungen otur för den kungliga kocken tillredde förutom semlor även andra delikatesser och i oturen låg drottningens sviktande hälsotillstånd. Förvisso ett självförvållat tillstånd ehuru drottningen groggat lite för mycket under balkvällen som hölls på Ulriksdals slott så hon hade baksmälla. Hon orkade helt enkelt inte stiga upp ur drottningbädden för att övervaka sin glupske make som när måltiden var över gav upp ett skrik och dog på fläcken.

Dödsfallet berodde vaken på ostron, surkål, kött och rovor samt champagne utan det var semlorna som tog kungen av daga.

Här skiljer sig kung Adolf Fredrik och jag oss åt vad det anbelangar semelintaget. Visserligen har jag en gång i tiden smockat i mig fem semlor på raken under tiden jag körde bil. Sträckan jag körde var ungefärligen en och en halv mil och jag höll en hastighet på cirka 80 km/h och det anser jag själv vara ett slags rekord hur fort det går att äta fem semlor. Till mitt försvar bör tilläggas att jag den gången var höggravid och inte riktigt tillräknelig förståndsmässigt. Graviditet kan medföra de mest bisarra påfund. Men till skillnad från kungen överlevde jag, möjligtvis kommer det an på att åt han fler än fem. Eller så var han ovanligt klen av sig eller hade problem med matsmältningen. 

Idag äter jag semla med måtta vid varje tillfälle som bjuds. Kan till och med tänka mig en normalstor semla ett par gånger i veckan om jag unnar mig en lyxig en däremellan. 

 

Ett skott i ryggen och ett givande möte

 Vi är inbäddade i ett snötäcke. Precis så som det var förr under vintertiden. Då, när samtliga medborgare var rustade med lovikkavantar, pälsmössor, varmfodrade kängor och vinterdäck. När tågen gick trots rikligt med snö och kyla och folk anpassade trafiken utefter rådande väglag. Nu för tiden är kaoset ett faktum då det faller runt 1 dm nysnö. Samhället lamslås, tågen ställs in och bilister krockar eller kör i diket på grund av ovanan att köra i vinterväglag.

Under den mycket tidiga lördagsmorgonen beväpnade vi oss med snöskovlar, maken och jag. Trädgårdskunderna behövde ha sina trädgårdsgångar skottade. Vissa före klockan 8.00 för då kommer hemtjänsten. Då ska metrarna mellan bil  och ytterdörr vara snöfria. Ty så står det i avtalen mellan behövande och kommunen. 

Trädgårdsfirman överhuvud hade drabbats av ett kraftigt ryggskott och var oförmögen att utföra några som helst sysslor. Därav fick vi drängar kliva upp i ottan om det skulle bli någon snö skottad.

Det är vid sådana här tillfällen då ett ryggskott åsamkar förutom smärta också begränsad rörlighet som jag är ytterst tacksam att bo på en ort där det råder omtanke och sammanhållning bland oss boende. Det pågående ryggskottet eskalerade och smärttröskelns acceptens var blev långt överskriden. På Trettonaftonens kväll var läget förtvivlat. För att vara vår son behjälplig skickade jag ett sms till Mia, den massör här i Skärblacka som jag brukar anlita vid behov. 

Som sig bör bad jag inledningsvis om ursäkt över att jag störde henne så sent på kvällen. Sms är bra, de går att ignorera eller besvara helt enligt egen bestämmanderätt. Mia svarade omgående. Hon hade tyvärr inga möjligheter att vara behjälplig men om jag bara kunde dröja ett litet tag skulle hon återkomma.

Efter ytterligare tjugo minuters väntan kom ett sms från Mia. ”Ring Tobbe, jag har pratat med honom och han hjälper er son. Han är också verksam i Skärblacka. Du kan ringa nu”.

Då var klockan över 21.00. På Trettondagsafton. Det kändes aningen påträngande att ringa så jag skickade denne Tobbe ett sms. Åter igen inledningsvis med ett ”ursäkta att jag stör, svara bara om du har känner för det”. 

Klockan 21.45 svarade han. ”Kan er son komma i morgon kl. 11.00 tror du”? 

På Trettondagen som är en röd dag, när allt annat var stängt ställde denna massör upp efter det att massör Mia kontaktat honom. Vilket team, vilken omsorg, vilken glädje som låg bakom att få hjälpa en nödställd! 

Sonen kände sig nöjd i dubbel bemärkelse när han var färdigbehandlad. Ryggen gjorde inte längre lika ont och massören hade beställt en omgång skötsel av sin och sin frus trädgård när vintern givit vika och gett plats åt vårens spirande grönska. Två professioner som möttes på grund av ett ryggskott och som tack vare det kan köpa varandras tjänster utifrån de behov som finns. 

Känslomässiga stormar och intelligenta konstruktörer

 Det börjar bli dags att jula ut. Julen, en helg som inte enbart fylls av harmoni och fröjd. Höga förväntningar kan omvandlas till känslomässiga stormar. Gemenskap kan bli utanförskap, stora problem blir större och när julen är slut återstår utmattning.

Vi har firat en lugn och skön jul tillsammans med de som står oss nära. Ingen hets, inget jäkt, framför allt ingen alkohol och samtliga blev nöjda med det som döljes under julklappspapper. 

Och snart har ytterligare ett år förflutit. Ett år som gjort oss klokare och mer vidsynta tack vare allt vi fått uppleva. För egen del har det gångna året varit det bästa på många år. Två som står oss mycket nära har i början av detta år funnit den trygghet de så länge saknat. Vilket har stillat vår oro och gett oss alla en framtidstro. Vi känner stor tacksamhet och glädje efter år av vemod och kamp.

Idag har jag hjälpt vår dotter att kasta ut en kraftigt barrande julgran. Men först skulle dammsugarpåsen bytas. Något som borde vara en enkel manöver för två kloka personer. Dessutom har vi båda bytt åtskilliga dammsugarpåsar under årens lopp.

Men här sattes vår intelligens på hårda prov. Hur vi än försökte gick inte locket som döljer det innersta att få upp. Jag ringde maken. Han kunde inte på rak arm säga hur dammsugarens konstruktion var beskaffad men erbjöd sig att komma till undsättning. Vi avfärdade erbjudandet. Google kanske var bästa hjälpen i denna nödsituation. 

Googles instruktionsbok gällande denna dammsugarmodell, Electrolux ultraone vilken i dotterns hushåll är nyligen införskaffad, var på flertalet obegripliga språk. Av denna anledning följde vi därför den illustrerade beskrivningen. Även detta utan någon som helst framgång.

Det är vid sådana tillfällen jag kan känna mig direkt korkad. Helt enkelt riktigt dum i huvudet. Intelligensbefriad. Blåst. Tillståndet har många icke så smickrade uttryck. Och år 2021 har bevisat att jag inte blivit ett dugg smartare fast jag gärna vill tro det. 

Men - det finns en tröst mitt i det hela. Läste i dagspressen att raketforskare och hjärnkirurger är precis lika korkade som en helt vanlig åldrande kvinna som inte klarar av att byta dammsugarpåse. Enligt vetenskapliga studier så ett uns av sanning borde det ligga bakom den medicinska tidskriften BMJ.

Nu vet jag dock inte om det i testen ingick att raketforskare och hjärnkirurger skulle byta dammsugarpåsar. Möjligen fick de göra mer avancerade intelligenstester än så. 

Efter dagens vedermöda är jag dock säker att inte ens denna yrkesgrupp som vi medelmåttor anser vara utrustade med hög intelligens skulle ha klarat av dotterns dammsugare. 

Det som nu glädjer mig mest av allt är att vi till slut fick upp det fördömda locket och kunde byta den överfulla påsen till en ny och fräsch. Vilket bevisar att det går att bemästra komplicerade konstruktioner som skapats av intelligenta konstruktörer.

En ansad buske och en planerad flytt

 Mitt i julstöket befinner jag mig på livets sparlåga. En välbehövligt tillstånd som receptionist i en trädgårdsfirma. Trädgårdskunderna är precis som deras trädgårdar i vinterdvala. Telefonsamtalen ligger i tillfällig träda men av erfarenhet vet jag att strax efter nyår väcks trädgårdsägare ur dvalan och ringer för att boka vårbeskärningar av sina fruktträd.

Dock händer det att telefoner ringer innan nyårsklockorna har klämtat. Känner jag inte igen numret svara jag alltid ”Kullerstad trädgårdsservice”. För jag vet aldrig, kanske vill någon ställa sig först på beskärningslistan.

Som häromdagen. Okänt nummer och jag svarade i egenskap av receptionist.

En barnaröst i den andra luren och följande samtal utspelades:

-Hej, kan jag få leka med Douglas idag?

Dogge är vårt näst yngsta barnbarn vilken jag är farmor till. Han är sex år gammal och går i förskoleklass.

-Dogge är och hälsat på sin moster i stan. Vem är det jag pratar med?

- Du känner väl mig! Jag heter Benjamin. Vi har träffats förut. Jag går i Douglas klass.

- Nej, du kanske tror att jag är Dogges mamma men jag är hans farmor och vi har nog aldrig träffats.

- Jaha, men kan jag leka med honom i morgon?

När jag svarar som receptionist och samtalet är av mer privata angelägenheter brukar det bli förvirrande. Speciellt om uppringaren behöver komma i kontakt med trädgårdsfirmans ägare i helt andra ärenden än att få busken klippt eller häcken ansad. Uppringaren ber om ursäkt för felringning och då gäller det för mig att agera snabbt. Förklara vem jag är och varför jag svarar i vår sons ställe när de uppenbarligen ringt hans nummer.

Den här unge gossen hade inga som helst betänkligheter att han hamnat hos Douglas farmor.

-Nu är det inte jag som bestämmer om ni kan leka i morgon. Det gör Doggers mamma och pappa.

-Jaha, vad bestämmer du då?

-När Dogge är här får han äta hur mycket godis han vill, ska han sova över får han vara uppe hur länge som helst och han behöver inte duscha eller tvätta håret om han inte känner för det. 

- Vet du, jag har tänkt flytta hem till Douglas.

-Jasså, men då kommer din mamma och pappa att längta efter dig. Jättemycket.

Pojken ställde sig ytterst tveksam till mitt antagande. Kanske fanns det ändå ett uns av tveksamhet inför den kommande flytten.

-Jag behöver faktiskt få veta vad det finns för regler hemma hos Douglas.

Jag svarade att gällande regler är med största sannolikhet snarlika de regler han redan är van vid.

Samtalet flöt på. Vi diskuterade skolplikten och hur länge den sträcker sig. Att barn får gå i skolan i det som verkar vara en evighet och att det antagligen inte är slut på studierna när studentmössan är på plats. Finns det planer på att bli lokförare måste det bli något år extra pluggande innan det är dags att styra ut på rälsen.

Pojken tyckte att samtalet om skolan var ansträngande så han övergick till att framställa en begäran om ett bidrag så här i juletid.

-Du kanske har sett att Douglas har en sån där paketkalender och att ett paket öppnas varje dag?

-Jo jag är väl bekant med den kalendern. Det är faktiskt jag som broderat tavlan som paketen hänger på.

Kände en stolthet i att få berätta det. Påvisa vilken utomordentligt bra farmor jag är.

-Just det, och nu vill jag att du fixar en sådan kalender till mig. Hinner du inte i år så får det bli till nästa år. Nu lägger vi på och det är du som ska lägga på först.

Sa Benjamin som troligtvis har en lysande framtid som telefonförsäljare. Eller receptionist. 

Rimmad vardag och den vassaste kniven i lådan

 Vissa dagar i makens och min vardag är mer händelserika än andra. Och i den blandningen av händelser känner jag stundom djup och innerlig tacksamhet att inte vara fysiskt inblandad utan nöjer mig med figurera som åskådare. Även om en åskådare ibland kan få kliva ner från läktaren för att agera.

Nå, i dessa juletider ägnar sig vissa åt julklappsrim. Något jag aldrig funnits tillfredsställande. Varesig det gäller att knåpa ihop ett passande paketrim eller som mottagare av dessa fyndigheter. Antagligen lider jag brist på fantasi. 

Med detta sagt har jag sammanställt en av våra händelserika dagar. På rim. Må hända inspirerad av andras knåpande runt om i julstugornas gemytlighet. Jag levererar godtagbart rim blandat med ett och annat rim som nöden kräver.  Det som i professionella kretsar betraktas som nödrim.

 Detta är en hyllning till Carina, Mikaela och Catarina. De två förstnämnda ej att förväxlas med mig och vår dotter utan sköterskorna på vår vårdcentral som tillsammans med läkaren figurerar i mitt rimmande hemmabygge.

En gubbe från Blacka

på dörren till sjukstugan knacka

Bölden på ryggen är full utav var,

testa med omslag blev sköterskans svar

Frugan dränkte en tuss med Alsol 

tänkte att bölden får mer än den tål

Hon klädde in ryggen med plastomslag 

och sa, nu får vi vänta ett tag

Gubben var lugn, lät gumman få råda

av erfarenhet var det bäst för de båda

Men bölden höll tätt

det är inte lätt

ty bölder så ömma

är svåra att tömma

Sjukstugan fick åter besök

nu måste ni göra ett ordentligt försök

för gumman därhemma dricker Alsol

och vägrar behandlas med aktivt kol

Läkaren med stab är ganska så sluga

hitta i lådan en kniv som kan duga

att snitta en böld full av var,

när snittet var lagt fanns ej mycket kvar

Ur öppningen rann trögflytande pus

 kring gubben det hördes ett lättnandes sus

Läkaren utfärdade ett digitalt recept 

en procedur så lekande lätt 

Sände en hälsning till gumman därhemma

Det här är inte nån vanlig blemma 

så vårda nu gubben med omsorg och flit

så slipper han återbesök hit

Vi har ju ingen Kofferdam

endast en handske i skåpet vi fann

Den har jag ner i hålet måst peta

för att bölden riktigt reta

Gubben och gumman de bocka och buga

tackar för behandling som nu verkar duga

Fjärran från bölder de ska fira jul

dansa kring granen och ha riktigt kul

Ty Carina, Mikaela och Catarina 

har förlöst gubben från hans jobbiga pina