Jag är en hustru, mamma, mormor, farmor och svärmor som försöker se möjligheterna i det mesta jag stöter på i livet och få det till något positivt. Tror att allt som sker har en mening och är till för att ge kraft och styrka.
lördag 8 februari 2014
Mannen med lien och andra ronden
Jag lyfter hantlarna över huvudet, nittio grader ner och upp igen. Musklerna spelar under gäddhänget, det här är bara lätt uppvärmning.
Den giftgröna pilatesbollen rullar betänkligt under min bak, jag tar spjärn med fötterna, spänner sätesmuskeln och gör situps. Tio kvar, jag orkar, jag orkar.
Rusar till nästa station, drar på mig boxhandskarna och ger säcken en omgång. Känner hur värmen stiger och munnen torkar ihop, tungan ligger tryckt mot gommen som ett visset fjolårslöv.
Linnet jag har på mig börjar lukta som en sur filt.
Efter plankan sätter jag mig upp på spinningcykeln, benen far runt i rasande tempo. Det är då jag ser honom, jag sväljer blodsmaken och stirrar mot hans håll. Blek i ansiktet och med mörka ringar under ögonen, brist på sömn hinner jag tänka, innan han rättar till den svarta huvan och tar ett stadigare grepp om lien han bär över axeln. Bakom honom står en man klädd i arbetskläder, kepsen bak och fram och ur fickan sticker det fram en tumstock. Han hänger på en spade med jordrester på bladet, petar sig mellan tänderna med tumnageln och studerar intresserat fyndet medan han gäspar stort och håglöst.
Jag slår fräsande mot dem båda, mannen med lien kliver ett steg framåt men inte in i rummet.
"Försvinn skriker jag, tro inte att jag ska köra spinningcykel genom din gamla grind med knarrande gångjärn!"
Båda männen försvinner, när han med kepsen vände ryggen mot mig tycker jag att det står Svenska kyrkan på kepsens skärm, men jag måste ha läst fel. Spaden skrapar mot golvet och en torr rand av jord ringlar iväg bort mot trappan.
De lämnar dock sina skuggor kvar som en påminnelse att de kommer att återvända.
Nu är det ett bra tag sedan jag såg mannen med lien och hans kompanjon. Faktiskt flera dagar sedan. Även skuggorna har bleknat, jag kan ana deras svarta siluetter, men endast svagt.
De besöker väl nya jaktmarker antar jag. För min del får de vara vart de vill, bara de inte besvärar mig något mer.
Under veckan som kommer ska jag förnya mitt träningskort, andra ronden kan börja!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar