Ord och fysiska former

Har haft ett barnbarn hos oss som nattgäst. Hela vardagen läggs åt sidan och jag förundras över den energipåfyllning ett barn kan bidra med.

Ur bokhyllan plockade små fingrar ner den israeliske författaren Amos Oz bok "Hur man botar en fanatiker" och uppkrupen i fåtöljen följde barnets ögon rader med text. På frågan vad hon egentligen läste blev svaret att hon letade efter ett recept på pannkaka.
Det närmaste något att fylla munnen med i boken, som med skärpa och humor behandlar de olika sidorna av den snabbt växande fanatismen i världen, är några rader om kaffe där författaren menar att arabiskt kaffe är oändligt mycket bättre än israeliskt, så flickebarnet tröttnade på sina efterforskningar omkring pannkaksrecept och anammade min fråga om att istället baka muffins. Om vi kunde läsa en saga först, helst något ur mina gamla sagoböcker.

Jag har kvar en hel del av mina gamla böcker som jag ofta fick i present av mina föräldrar men även av mormor och farfar. Mamma har med sin prydliga handstil präntat i böckernas insida på det hårda omslaget vem som var givaren och vilket årtal gåvan överlämnats, till stor nostalgisk glädje för mig idag.

I mitt barndomshem var litteraturen en del av vardagen, hyllmeter efter hyllmeter var fyllda med böcker, alla med olika innehåll. Jag kunde innan jag behärskade läsekonsten, med skräckblandad förtjusning bläddra i boken om kroppens anatomi, skala av hudlagret och blotta muskler, senor, inälvor och jobba mig ner till de gulvita benen eller fascinerat studera regnskogens djurliv.

När jag sedan lärt mig att bokstäver bildar ord och orden meningar blev böcker mina ständiga följeslagare och jag skrämdes inte av min mormors förmaningar om att min nacke skulle krökas av att ständigt sitta nedåtböjd.

Idag varierar mitt läsande, det går i skov, nyinköpta böcker kan bli liggande innan jag sätter mig tillrätta för att sjunka in i texten. När jag väl kommer igång blir det som ett beroende och jag har lätt att dras med i handlingen om den är väl formulerad och tilltalande.

Boken är inget nytt fenomen. Redan på 400-talet efter Kristus dök den upp i dess fysiska form med sammanfogade blad omslutet av ett bokband, men omkring 3000 före Kristus skrev assyrierna och sumererna med kilskrift på lertavlor. Egypterna plitade ner hieroglyfer på strimlor av papyrusväxten.
Det jag dock blir mest imponerad av är boken gjord av 24 karats guld med sex illustrerade sidor ihopsatta med guldringar. Den ska vara världens äldsta bok gjord av norditalienska etrusker 600 före Kristus. Språkbruket har dessvärre glömts bort så ingen kan idag läsa om det är en roman eller rent av en deckare.
Mycket förargligt och det är säkert många som grämer sig över detta nesliga faktum.

Jag vet dock inte i vilket landsarkiv denna bok är förvarad, det kanske är en väl bevarad hemlighet. Men att den finns är jag säker på för det har jag läst i tidskriften Världens Historia.