Sitter på en tågstation efter att ha gjort en resa ut i det okända. Vägar jag aldrig tidigare färdats på, nya intryck och nya miljöer.
Bakom mönstrade gardiner lever människorna, par om par eller ensamma. Var och en bär sina egna bördor, delar glädje och sorg, vardag och fest. Främmande människor med olika livsöden och situationer.
Stationshuset myllrar och pulserar av liv. Väskor bärs och väskor dras på små hjul. Olika språk blandas och espressomaskinerna fräser i det närliggande cafet, mjölkränder som pryder överläppar slickas bort och smulor från blåbärsmuffins trillar ner över de bruna bordsskivorna.
Bärbara datorer och surfplattor avskärmar och håller avstånd. Egna världar fördjupar medan minutvisaren går varv efter varv på den stora väggklockan.
Tåg rullar in och tåg rullar ut, välkomstkramar och avskedskramar, avgångstidernas gröna text avlöser varandra och människor håller koll på de högt uppsatta tavlorna och min kaffekopp är urdrucken.
Nio unga kvinnor fyller ett helt bord, skrattar, pratar, delger varandra åsikter och händelser medan de skickar och tar emot meddelande på sina smarta telefoner.
Ett par sitter med fingrarna hopflätade, lutade mot varandra. En man i trasiga och lortiga kläder står vid porten där skjutdörrarna far fram och tillbaka, han sträcker ut en hand och människor passerar med oseende ögon. Handen förblir tom och han ser skamset ner i golvet.
Utanför bildar taxibilar parad, chaufförer som med uttråkade miner väntar på kunder, deras väntan kan kännas evighetslånga och en cigarett kan få tiden att kännas kortare.
Snart kommer mitt tåg, det ska föra mig hemåt, till det invanda och trygga.
Jag har gjort en resa utan svar och det okända läggs nu bakom mig. Jag har tagit ett beslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar