Över allt finns de, oavsett klasstillhörighet och yrkeskår. Politiker, läkare med kollegor, poliser och räddningspersonal, högt uppsatta ämbetsmän, präster och kantorer, butiksbiträden eller grovarbetare, kvinnor och män i olika åldersgrupper, kavlas ärmarna på skjortor och blusar upp så finner vi dem, färggranna kroppsmålningar med mer eller mindre spektakulära motiv.
För tio år sedan beslutade jag mig för att sälla mig till den modemedvetna skaran och gick med bestämda steg in till en av stadens tatuerare. Bläddrade i kataloger men fann inget som passade mig. Jag ville ha ett djur sittande på min vänstra skuldra, den skulle vara lagom beskedlig men inte för den skull menlös.
Hemma igen letade jag fram en bok som tillhört våra barn med titeln "Maja tittar på naturen" skriven av Ulf Svedberg och med fina illustrationer av Lena Anderson. Lotten föll på myran, ettrig, energisk och liten. Med boken i en kasse återvände jag till tatuerare Roger som greppade den med sina händer fulla av ormar och drakar som slingrade sig kring dödskallar vilka tuggade på olikfärgade rosor.
Timmen var slagen och mitt mod föll till golvet när tatuerare Roger plockade fram sina instrument och burkar med färg. Timman blev till två timmar och utökades till tre. Tatuerare Roger är en tålmodig typ, han drog av sig sina skyddshandskar av blå latex, reste sig och gick till pizzabagaren och intog sin lunch medan jag under tiden repade mod.
När han stillat sin hunger skred han till verket och en halvtimma senare åkte jag hem med min myra som har sin plats för evigt på skuldran.
Att evighetsmåla våra kroppar är ingen ny företeelse, den har funnits i tusentals år och i olika kulturer världen över. Men när den tidiga europeiska kulturen övergick till kristendomen var det endast sjömän och de som inte hölls sig till rikets lagar som lät gadda sitt skinn, fram till 1980-talet då det blev mode att under smärta dekorera olika kroppsdelar utan att för den skull ha sitt personnummer med i belastningsregistret eller jobba på en skuta.
Nu för tiden finns det kanske inte så många som tatuerar in de karaktäristiska luffarprickarna som kan ha olika betydelser. Sjömän som gjorde sin första seglats kunde symbolisera de tre uddarna Goda Hoppsudden, Kap Horn och Kap Verde. Örlogsflottans män hedrade Kungen, Drottningen och Kronprinsen genom att pricka sin hand i v-formen som lätt kunde döljas när tummen hölls tätt mot pekfingret.
Luffaren kallade däremot prickarna för Vi Vandrar Vidare eller visade att anställning sökts i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Den finaste tolkningen av dessa tre prickar är enligt mitt tycke Tro, Hopp, Kärlek eller
Livet, Vandringen, Evigheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar