Vinnare och pressarfot

Dammråttorna kilade sig förbi i vinddraget av mina fötter. Med sopborsten jagade jag dem, föste tussarna brutalt in över skyffeln och kastade ut hela härligheten bakom stugknuten. Varsågod småfåglarna, bra bomaterial för att bädda ner era nykläckta ägg, mjukt och skönt.
Tiden då jag härjade med dammsugare och putsdukar är förbi, då allt skulle vara skinande rent och dofta rengöringsmedel. Idag kan jag förlika mig med att veckostädningen inte är brottsligt att hoppa över utan njuta av friheten att göra annat som behagar mig bättre.

I hela mitt liv har jag strävat efter att vinna över mig själv, och helst över andra också om jag lägger handen på hjärtat och är ärlig.
Från första stunden då jag som treåring stack ner fötterna i mina pjäxor och lät min pappa spänna fast mig vid de röda skidorna visste jag att jag skulle gör mitt yttersta att klå dem alla ute i skidspåret.
Snor, vett och klibbig valla följde mig under många år och jag släpade hem bucklor och diplom där siffran 1 avspeglade hela min präktighet.

Spikskorna snörades på jag var först ur startblocken. Varv efter varv och min tränare kallade mig för "Älgen från Björneborg". Ibland hände det att Ricky Bruch lämnade diskusringen bara för att kasta upp mig på sina axlar och tungt lufsa runt med mig innan han kastade iväg mig som en av sina diskusar. Kanske tog han fel, trodde att jag var en diskus med min smala lekamen och pinniga ben. Men vad gjorde det, jag satt på hans axlar och såg ut över världen.
Frid över ditt minne Ricky Bruch.

Strävandet över att vara bäst fick mig till slut på fall. Jag kravlade mig upp och på ostadiga ben lade jag grunden till ett företag som blomstrade. Med hjälp av min make och stöttepelare vill jag poängtera. Utan honom och hans kunnighet i siffror skulle jag ha stått mig slätt.
Men även framgång har sin mentala begränsning och nu kan jag i lugn och ro jaga dammråttor på det sätt som passar mig bäst. Efter tjugo år vårdar jag nu mig själv och låter andra vårda dem som behöver hjälp i det svåra.

Av alla de moment av utmaningar jag klarat sämst är mitt handlag med symaskinen. En enkel raksöm blir krokig och vind, trassel och pressarfot som strejkar. När jag hittade klisterremsor som praktiskt och smidigt med hjälp av strykjärnet fållar upp gardiner och en utmärkt sömmerska i staden som kan fålla upp ett par byxor bar jag ut den lånade symaskinen i förvaringsboden.

Där kan den stå tills dess rättmätiga ägare vill ha den tillbaka.

Nu vill jag bara strosa runt i vår egen lilla paradisiska trädgård och vänta på lövsprickningen. Den är här snart och krokusarna har nästan blommat över.