Nära upplevelser och köttätande växter

Att resa och upptäcka nya platser i andra länder är trevligt och berikande på många sätt och vis. Spännande och annorlunda mat, möten med människor och andra kulturer, fyllda fotoalbum och resedagböcker samt souvenirer som egentligen inte har någon plats att fylla utan hamnar till sist i ett tillbommat skåp när vi blivit trötta på ytterligare en dammfälla i vårt hem.

Jag tycker mycket om att resa, planera och packa väskan. Spänd av förväntan och tillfredsställelsen med att få komma bort någon vecka för att sedan längta hem till det gamla och invanda. Dock lite fattigare under en period  innan kontot åter fyllts på och nästa resmål kan så smått börja inplaneras.

Men vi behöver inte boka långväga resor för att få upplevelser. Om vi vänder blicken runt det som finns hemma  i våra omgivningar upptäcker vi att mycket är outforskat men kanske ligger för nära så att vi blir hemmablinda.

I söndags beslutade min make och jag oss för att gå Glansgruvans vandringsled. Den ligger bara tio minuters bilväg från vårt hem och innan leden kom till har vi tidigare med packade cykelväskor trampat dit för att fika mellan de rakt uppåtstigande bergväggarna där människor en gång i tiden slitit för brödfödan.
Nu har Vånga hembygdsförening, Länsstyrelsen och nuvarande markägare iordningställt en helt fantastisk vandringsled på 3,6 kilometer.

Att vandra i den tysta och stilla naturen var som att vandra århundraden bakåt i tiden. Gruvfälten med sina vattenfyllda hål, vissa så djupa som 122 meter rakt ner i underjorden, var så farliga arbetsplatser att det krävdes morgonbön innan det var dags att stiga ner i de farofyllda djupa gruvhålen.

Rester av torp där endast stengrunden och gamla fruktträd vittnar om att den en gång varit liv och rörelse på platsen. Torp som funnits sedan år 1693 och där gamla dokument visar att sista familjen som bodde där var husfadern född på 1700-talet.

Vandraren får ta del av människornas liv och leverne men även lära sig om industrihistorien från sent 1500-tal till mitten av 1900-talet genom informationstavlor där mycket arbete ligger bakom för att få fram all fakta.

Floran är häpnadsväckande och arter av mossor, örter och växter, vissa som till och med är köttätare, växer i den kalkrika miljön, växter som inte borde finnas där men som på något märkligt sätt ändå har rotat sig och lever vidare.

En enkel, kostnadsfri och inte ens ansträngande upplevelse fyllde hela mitt sinne och känslan sitter fortfarande kvar fast det gått några dagar och jag är styrkt i min uppfattning att inte rata det som ligger nära och på bekvämt avstånd.