Diskvatten i Glan och Åsas båt

Det är stora saker i görningen där vi bor. Visserligen mal myndigheternas kvarnar otroligt långsamt men nu ser vi och våra grannar ett ljus borta i fjärran. Det fladdrar än så länge svagt, men vi ser det.

Fram till den dag då vi äntligen fått vårt kommunala avlopp och vatten får Norrköpingsborna nöja sig med att sörpla i sig av vattnet från Glan, den sjö som sedan en tid tillbaka är vattenskyddat, och där vårt disk- och duschvatten än så länge hamnar.

Men tänker jag, vad gör väl det när det finns värre saker att bekymra sig för. Vår miljöminister till exempel. Helt ovetande om vad hennes sambo köpt för bottenfärg i färgaffären är hon med och gladeligen målar deras gemensamma båt. Höll ena handen runt burkens innehållsförteckning medan andra handen jobbade med penseln.
Båten som är ett slags kulturarv där den ligger och ger möjlighet till miljöministerns släkt och vänner att med det giftiga underredet bege sig ut på en seglats i den vackra skärgården.
När de ändå är ute på seglatsen passar det bra att göra sig av med gråvattnet direkt i Östersjön. Men det är väl en piss i havet, så att säga. Östersjön är ändå så förstörd så lite spill från en miljöminister gör varken till eller i från.

Brottet att måla båten med den giftiga bottenfärgen är inte så stort. Det tog åklagaren endast en förmiddag att konstatera detta faktum och lägga ner åtalet där Åsa polisanmälts för miljöbrott.
Dessutom hade hon bett om förlåtelse att hon målat båten med giftig färg.
Fast egentligen hade hon själv inte hållit i penseln. Det var hennes sambo och hans polare som varit penselförare. Hon hade endast bara hjälpt till lite. Så där som man gör i gemensamma projekt där den ena parten har större huvudansvar än den andre.

Man kommer långt genom att skylla på andra men även att be om ursäkt. Ska lägga det på minnet.