Falla tungt och klättra tyngre

Det är lätt att knuffa någon utför en trappa. Stå där högst upp och se hur personen drullar ner, steg för steg och vid varje duns slå sig allt värre. Det vi dock glömmer är att när vi vänder oss bort får den vi lämnat nere i pölen av skam och bottenlösheten en tung klättring uppåt.

Sociala medier som till exempel Facebook är ett bra sätt att förmedla känslor och tankar Kärleksförklaringar, romantiska middagar,  och andra glädjefyllda roligheter. Men även prestationer som kan få andra att känna prestationsångest samt det sista jag nu fått höra, ett inlägg samt två bilder på för mig främmande människor. Bilder tagna av en för de uthängda främmande människa.

Just det inlägget har fått tusentals gilla-klickningar och många kommentarer. Av människor som inte ens var där när det påstådda hände. Inte heller jag var på plats och ställe och har således inte kunnat varken gilla eller kommentera. För hur skulle jag kunna göra det?!

En bild och en beskriven händelse. Påhittad eller äkta. Hur kan jag veta vad som är rätt och riktigt. Jag kan ryckas med av kommentarerna, kanske klicka på "gillaknappen" för att någon annan jag är facebookvän med gjort det. För att visa att jag minsann tycker lika som alla andra.

Läser jag vidare i inlägget har de "åtalade" och dömda gjort ett försök till försvar. Dömd utan rättegång vill jag kalla det för. En för många främmande människa har fått med sig andra från norr till söder, fula kommentarer har kastats vilt och de som vill gå i försvar får ingen plats.

Vi ser ofta till det som är eländigt och fel.  Blir sammansvurna, en hord mot den ensamme som inte kan  armbåga sig fram genom massan av okända röster.

Vi kan inte längre skydda oss. Mobiler med kameror är förrädiska och utan att vi anar det slår bilden av någon vi känner mot oss. Eller bilden av oss själva. För alltid ligger den där, kan aldrig raderas, lagrad i en gigantisk hårddisk. En evighetsbild.

 Någon klättrar nu tungt uppför de trappsteg där ett enda fall förändrade en dag som kanske började bra.

Ibland är vi väldigt snabba att trycka på "gillaknappen." Alldeles för snabba.

Lycka till du okände och den jag känner som har ett tungt och sorgset sinne i kväll.
Må nattens vila ge dig tröst så du orkar ta mot morgondagen med förnyade krafter.