Kärlek och ett samtal på bänken

Vi åkte in mot staden. Samtalade om stort och smått. Mest om kärlek. Bröllop och hur man lovar att älska och ta hand om varandra.

"Du är mitt hjärta och glädje" sa jag och besvarades med en nick och en stadig blick.

Vi gick hand i hand genom gallerian. Jag kände mig stolt och villa att alla skulle se oss. Hur vi hörde ihop. Människor sprang fram och tillbaka. Tomma kundvagnar in och fyllda kundvagnar ut. Alla upptagna med sitt eget.

Matkassen i bagaget. Hemfärd. Vi sa inte så mycket, tittade ut på de allt mer kala träden som svepte förbi utanför bilrutorna.

Äppelkaka och vaniljsås. Kramar och småprat. Lycka och glädje.

Ute i trädgården satte vi oss på bänken efter att vi tillsammans planterat den nyinköpta ljungen. Konstaterade att solen höll på att gå ner. Mindes sommaren då vi satt på samma bänk för att finna svalkan i skuggan. Saft och glass.

Fantiserade om en framtida resa.
"Kanske till Kroatien."
"Varför just Kroatien?" undrade jag förvånat.
"För jag tror det är härligt där."

En död råtta i ett förrådsutrymme. Vi förfasade oss över lukten. Grälade på råttan som gnagt sönder min jacka, precis där ärmen var fastsydd. Bar tillsammans jackan till soptunnan. Öppnade det gröna locket och förpassade den ner bland de andra soporna. Adjöss med den!

Solen försvann. Ljusen vi tänt i lyktorna fladdrade en aning i vinddraget som smög sig in mellan springorna i glaset. Mörkret fick ljuslyktorna att bli stämningsfulla.

En liten stund nära varandra i soffan. Lotta på Bråkmakargatan var som vanligt arg. Vi skrattade.

Två dagar ska hon vara hos oss. Flickebarnet. Som är 4 år och inte längre kissar på pottan.

"För det gör inte fyraåringar förstår du mormor. De har växt ur pottan när de är fyra år."

Ett av fem små hjärtan och glädje.....