Stand up, älgjakt och kontraster

I går kväll lämnade jag soffhörnet och den fluffiga blå filten för att med block, penna och kamera åka till grannkommunen. Redan när jag klev in i lokalen märktes att det låg förväntningar i luften. Framför bardisken hade det bildats små grupper som serverades öl av dem bakom disken.
Skummet på de manliga överläpparna torkades bort med handens baksida  medan damerna diskret och snabbt lät tungspetsen hålla läppen fri från ölskummet för att sedan då och då bättra på läpparnas färg med sina läppstift.

Av allt att döma hänger onsdagens benämning lill-lördag fortfarande i för lokalen fylldes alltmer ju närmare klockan drog sig mot 20.00.
Det var stand up på programmet och framme vid scenen gjorde sig komikerna redo.

Eftersom jag aldrig tidigare varit på dylika tillställningar var även jag förväntansfull. Intervjun var avklarad, nu skulle jag bara lyssna och försöka få till några bra bilder.
Sorlet tystnade och den första stå-upparen greppade mikrofonen. Snabba repliker, gapskratt bland publiken och ett allt mer ökande tempo där orden smattrade ur den talandes mun..

Där satt jag och förstod inte något av skämten. Antingen är jag helt humorbefriad eller onormalt korttänkt och obegåvad. Det enda jag gladde mig över var att jag inte själv betalt biljetten utan tvärt om fick pengar på kontot för att vara på plats och ställe.
Men publiken njöt och det var huvudsaken. Speciellt mycket njöt och skrattade de då någon stolsgranne fick ett pekfinger följt av en dräpande replik rakt mot sig.

Jag packade ihop min egen nödvändiga rekvisita innan det ens var dags för första kiss- och fylla -på-ölglasenpausen. Satte mig tillrätta bakom ratten i min bil och körde i mörkret hem till Skärblacka.

Rädslan för att möta någon vilsekommen älg var dock överhängande. Jägarna sitter nu som bäst och smörjer upp sina gevär inför den stundande jakten och kanske känner  älgarna vittringen av det jagande folket och blir en aning spattiga. Tänkte jag och lät bilradion hålla mig sällskap. Och, tänkte jag vidare, jag åker hellre ut och hänger med en jägare för då måste alla hålla tyst. Det är faktiskt som så att under ett älgpass får man inte ens andas så det hörs.
Inte berätta roliga historier heller för den delen, de sparas till kafferasten runt den värmande brasan.

Det finns kontraster i livet.