Jag är en hustru, mamma, mormor, farmor och svärmor som försöker se möjligheterna i det mesta jag stöter på i livet och få det till något positivt. Tror att allt som sker har en mening och är till för att ge kraft och styrka.
måndag 2 februari 2015
Kreativa konstnärer och glass på Visingsö
Vänder blad i min väggalmanacka ute i skrivarboden. Två glada småtvillingar tittar ner på mig, uppfångade genom kamerans lins och överförda på papper. De är kreativa konstnärer båda två. Lite alster på det vita pappersarket medan det mesta av färgen fastnat i ansiktet.
Deras storasyster har hamnat hos kusinerna stortvillingarna och hänger på köksväggen. De äter glass på Visingsö. En tvilling klämmer på storkusinens glass för att kontrollera produktens hållfasthet.
2 februari. Kallt ute men varmt inne. Bilen totalt igenisad men nu uppvärmd och klar efter sonens körtur med stortvillingarna till dagis. Hans egen bil var för dagen inte öppningsbar men min utlåningsbar. Barnstolarna redan monterade så det blev inget extra mickel på morgonkvisten. Och jag fick en färdiguppvärmd bil när jag om en stund ska åka in till staden och besöka LRF konsult för att göra ett reportage huruvida lantbrukarna ser på årets ekonomiska läge.
1989 dagens dato kraschlandade det enda exemplaret av JAS 39 Gripen vid en provflygning. Då var vår yngsta dotter blott 13 dagar gammal och lyckligt ovetande om världen. Endast hängiven bröstmjölksätare, i behov av sömn och annan omvårdnad.
Mycket har hänt och förändrats i världen sedan dess.
Som till exempel att ICA-Stig har tagit en välbehövlig pension efter 13 år och 512 filmer. Spänningen har varit näst intill outhärdlig! Vem blir ersättaren? Loa Falkman visade det sig. GammelStig klädde av sig kavajen och nyStig klädde på sig den. Aningen för stor i passformen den ärvda kavajen konstaterade personalen och återgick till sitt.
Nu spörs det om nyStig kan axla manteln och känna sig som en värdig ersättare. Mig kvittar det lika, är inte det minsta intresserad även om jag gillar just den reklamen och själv handlar på vår lokala Ica-affär.
Om jag backar från denna historiska Icapetitess ser jag att igår, den 1 februari, föddes Therese "Rosi" Bradl. Som vuxen såg hon ut som vilken trevlig kvinna som helst. Men hon hade ett mörkt och sedermera beryktat "yrke" som fångvaktare i Ravensbrück, Auschwitz-Birkenau och Dachau samt några fler koncentrationläger. Hon valde aktivt ut vilka kvinnor och barn som inte skulle gasas ihjäl och vilka som skulle få leva vidare tills svält och sjukdomar tog deras liv.
Hon greps av amerikanska soldater den 29 augusti 1945 och dömdes till döden den 28 januari 1948.
Den gamle ICA-Stig kommer att glömmas efter tid. Helt naturligt. Men det fruktansvärda som hände då och det fruktansvärda som händer nu får aldrig glömmas eller förträngas. Det är viktiga dåtida och viktiga nutida händelser som påminner om att människan var och antagligen alltid kommer att förbli påverkbara av makter som har ett enda uppsåt. Att döda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar