Stortvillingarna har varit på visit. De var tvungna att inventera handelsboden. När det var avklarat öppnades dörren och jag klev in som dagens första kund.
Sittande på bänken med korgen i knät provianterade jag så vi klarar oss en hel vecka. Bananer och vitlök. Cupcakes och donuts. Limpor och kanel. Torrvaror och mejerivaror.
Betalade och fick växel tillbaka.
Nu går det inte att leva allena på konstfullt tillverkad mat som passar sig i barnbarnens handelsbod. Det måste till något mer tuggbart om effekten av mättnadskänsla ska infinna sig. Jag blev således nödd och tvungen att bege mig till vår lokale matvaruhandlare för att på nytt proviantera.
I mataffären rådde inte samma lugn som i barnbarnens handelsbod där jag kan sitta i lugn och ro, göra en beställning och få det nerpackat i korgen av expediten.
Sällan är det lugnt i en matvaruaffär en fredagseftermiddag. Fredagsmyset hägrar för trötta vid arbetsdagens slut. Men ska det bli något mysa av måste det handlas.
Redan på parkeringen rådde en smått kaotisk stämning. Svettiga bilburna letade förtvivlat efter en parkeringsficka. Helst så nära ingången som möjligt.
Anledningen till oredan är att kommunen har bestämt att den grusade planen mitt emot affären inte längre får nyttjas av kunderna. Den ska återställas i ursprungligt skick så som den en gång i tiden var. Alltså gräsbelagd. Stora lastbilar har varit där i flera dagar och tippat matjord och nu såg den ut som om allt är färdigt för grässådd.
Vår lokale matvaruhandlare har vädjat om att grusplanen ska få vara som den är med omtanke för hans kunder. De styrande har slagit dövörat till och nu råder det alltså kaos på den parkering som vår lokale matvaruhandlare innehar.
Själv ställde jag mig på gatan utan att se efter om det fanns någon förbudsskylt. Skugga fans det i vilket fall som helst.
Affären var fylld av människor som sprang omkring och plockade varor. Med eller utan inköpsnotor.
Kundvagnar fylldes och skinka i små tärningar provsmakades vid charkdisken. Gratis är gott.
Två kunder hade dock totalt avskärmat sig från syftet de egentligen hade då de besökte affären. De passade på att arrangera en form av kafferep mellan hyllan av mjöl, gryner och knäckebröd. Jag behövde in just där och bad vänligt om att bli framsläppt. De hörde mig inte ty de hade involverat varandra i ett viktigt samtal som handlade om någon annan.
Då hade jag två val att välja på. Antingen stå kvar till dess att samtalsämnet började tryta eller gå runt samtliga hyllor för att nå det jag behövde. Inget av valen tilltalade mig.
Jag svalde, blundade ett par sekunder och tog sedan sats. Med bestämda steg sprängde jag barriären medan min kundkorg på hjul studsade bakom mig.
Känslan när en fullastad kundkorg på hjul kör över två par sandalklädda fötter där tårna sticker ut och tånaglarna lyser i röda glada färger är svår att beskriva, Men om jag ska göra ett försök så liknar det en form av segerkänsla med ett inslag av pekpinne att det är högst olämpligt att ockupera gångarna mellan hyllorna då det råder rusningstrafik.
Jag hörde svordomar bakom min rygg. Det förstärkte segerns sötma. Jag visste att det tagit ordentligt.
I kväll ska jag bjuda maken på ett gott bröd med goda ostar därtill. Lufttorkad skinka, oliver och fetaost. Jordgubbar och exotiska frukter. Eller erotiska frukter som maken lite skämtsamt kallar carambola, cherimoya, fikon, kapkrusbär, mango och granatäpple.
Kan hända att vi även häller upp var sitt glas vitt vin. Det händer inte allt för ofta. Men det är ju ändå fredag trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar