Jag är en hustru, mamma, mormor, farmor och svärmor som försöker se möjligheterna i det mesta jag stöter på i livet och få det till något positivt. Tror att allt som sker har en mening och är till för att ge kraft och styrka.
torsdag 20 augusti 2015
Sura fiskar och dålig respons
Traditionsenligt är det dags att öppna en burk surströmming. För de som gillar denna delikatess. Jag är en av den i skaran av surströmmingsälskare, dock är det ytterst sällan som jag får njuta av en måltid bestående av fin surströmming, potatis och lök. Ingen annan i familjen har någonsin förstått sig på att ens smaka.
Jo maken, när jag tänker efter. I början av vårt förhållande. Då, när nykärleken övervinner alla hinder. När nykära vill vara till lags och dela allt med sin älskade.
För att göra en angenäm upplevelse ännu angenämare tillverkade jag efter konstens alla regler en surströmmingsklämma åt maken. Spänt följde jag klämmans väg till munnen. Ett bett och han bleknade. Öppnade köksfönstret och kastade ut hela härligheten på gräsmattan. Vår labrador var snabb, hon rusade ut och glufsade i sig klämman med fisk, lök och potatis. Sedan uppsökte hon platsen för burkans öppnade, där jag häll ut spadet, och rullade sig hänfört och lyckligt i det som inte sugits upp av markskiktet. En svärm av flugor följde hunden när den lufsade hemåt.
Maken tog risken om ett brutet förhållande och sa att han aldrig mer tänkte äta surströmming, kärleken till trots. Eftersom jag hade bestämt mig och sagt ja när han tidigare hade friat stannade jag vid hans sida även om jag visste att vi aldrig skulle dela på en burk Röda Ulven. Kärleken är starkare än en burk surströmming.
När jag berättar att jag verkligen tycker om surströmming tittar folk misstroget på mig. Lite äcklade också. Börjar argumentera om att det är hälsovådligt att äta rutten fisk. Att det luktar skit, vilket jag aldrig någonsin motsatt mig, samt att jag är konstig, dum i huvudet och inte tillhör någon kulinarisk skara med klass och finess.
Kan så vara men jag hävdar ståndaktigt, surströmming är gott. Mycket godare än lutfisk om jag nu måste göra en jämförelse mellan dessa två fiskanrättningar. Lutfisk luktar inte speciellt angenämt det heller. Enligt min mening.
Kanske köper jag i år en burk med den rätta rundningen. Går avsides för att öppna den och sätter mig i min tragiska ensamhet för att ha en liten surströmmingsskiva med mig själv som gäst..
Jag har varit på våra grannar men inte heller där får jag någon respons så jag får finna mig att vara mol allena. Om jag inte reser till Stockholm och går till Sturehof. Där är det trendigt att äta surströmming. 900 gäster har bokat bord för att insupa ångorna av 40 nyöppnade brukar surströmming medan de njutningsfullt blir serverade en i särklass god måltid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar