Vissa dagar är mer aktivitetsfyllda än andra. Denna dag känns som en sådan. I centrum finns vi, alltid till reds när det behövs. Transportör av stortvillingarna till dagis där frukostgröten väntade, barnpassning åt småtvillingarna och deras febriga storasyster medan husets fader lämnade in sin bil på verkstaden. Samtidigt som maken lämnade in sin på samma verkstad för service. Det uppstod dock ett glapp mellan bilinlämningarna varpå morfar underhöll barnen medan pappan överlämnade sin bil i mekanikernas oljiga händer.
Ett stort kuvert låg kvar på vårt skrivbord. Jag hade lovat ta med det till småtvillingarna och deras storasysters mamma varpå jag fick ta svängen förbi vårt hus efter stadsresan och fiska upp det i villervallan kvarglömda kuvertet. En varm storasyster nerbäddad i soffan och i för dagen utstyrslade småsystrar i prinsessklänningar möte mig i dörren.
På tal om prinsessklänning. När jag var med stortvillingarna för höstekipering plockade gossebarnet fram en vacker turkos klänning för prinsessor. Han ansåg sig passa i dylik kreation och jag höll med. Dock verkade klänningen aningen sval för årstiden så köpet avstyrdes på dessa förnuftiga grunder.
Kanske till våren. Då kan pojken få en prinsessklänning om han fortfarande anser sig klä i turkos rysch och pysch.
Jag funderar över hur småbarnsfamiljer får sin vardag att gå ihop. Det finns inget givet inrutat när barn är inblandade. Hela tiden uppstår situationer som måste lösas. Alla har inte en mormor/farmor och morfar/farfar att tillgå inom räckhåll. Dessutom finns risken att den generationen fortfarande är arbetsföra och inte har möjlighet att ta ledigt från jobbet för att torka snoriga barnbarnsnäsor.
Känner mig priviligerad som kan vara behjälplig då det behövs. Ett av de trevliga uppdragen är när jag får åka med stortvillingflickan och bada på rehab. Där krävs en viss kroppsnärhet i vattnet. Vi tar på varandra hela tiden, simmar tätt ihop i det varma mjuka vattnet. Flickan är smidig och rörlig. Av de stela benen och fötterna som har så svårt att gå på landbacken märks inget. Hon ser inte in i framtiden på samma sätt som jag gör. Tänker inte på vika hinder hon har att bestiga med den växande åldern.
Vi fikar alltid när det är vår baddag. Går på konditori och hon får välja fritt ur det frestande utbudet. Hon väljer och vrakar. Bestämmer sig och ändrar på besluten. Jag väntar. Kön bakom oss väntar och den får vänta. Hon är kund hon också. Att välja en kaka eller bakelse måste få ta sin tid. Ty det gäller att välja rätt.
Precis som det gäller att välja rätt i livet. Ibland väljer vi fel och får ta lärdom av misstagen. Livet är som en monter fylld med goda bakverk. Vi smakar oss fram till det allra godaste.
Själv väljer jag till exempel aldrig en kaka med smörkräm. Det har jag tidigt lärt mig att inte tycka om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar