Det riktiga livet och en tuggummiflicka

Ännu en helg där jag lagt undan all kontakt med sociala medier och endast ägnat mig åt det verkliga livet.
Nu har jag dock åter trätt in i den konstlade verkligheten men ruelsen över helgens festliga inslag finns kvar i mina måbradepåer.

Stortvillingflickan har delat helgen tillsammans med oss. Vi har gemensamt besegrat regn, hagel och snöfall. Däremellan lite solsken och utomhusfika i Tivedsskogens förtrollande naturreservat. Knotiga tallar och yviga granar. Slingrande vägar mellan överskjutande mossbelupna stenblock. Vettskrämda tjäderhönor, skuttande rådjur och en och annan högbent trana.

Vi hamnade även i en flock med får när vi klarat av färden genom Tiveden. Ett flasklamm undslapp med nöd och näppe att följa med oss till den väntande festen i Kristinehamns kommun.
Festklänning och rikligt med mat. Presentöppning och två sorters tårta. Jubilaren strålade över att äntligen ha fyllt 60 år. Det är nu det riktiga livet börjar.

Fulla av kalasmat landade vi i Grums där makens son och hans fru serverade oss vitt vin innan vi bäddade ner oss i deras bäddbara soffa.
Vi har blivit omhuldade på allra bästa tänkbara sätt, som alltid när vi gästar Kullen.

Men nu är det som sagt vardagslivet som gäller. Helgen ligger bakom och vi får arkivera dagarna i hängmapparna märkta med "goda minnen".

Dagen har jag ägnat åt lite olika sorters åtaganden i de centrala delarna av Norrköping. Däremellan slank jag in på en sylta där det serverades snabbmat. Mättade fetter, kolhydrater och kolesterol. En hålögd flicka torkade borden rena. Smetade ut såser och hopkrullade rester av salladsblad med en gul disktrasa. Jag tittade bort och lät tänderna mala sönder maten. Svalde och slörpade i mig ohälsosam dryck genom sugrör.

Flickan med den gula disktrasan tuggade ihärdigt på ett rosa tuggummi. Blåste med imponerande skicklighet stora bubblor som gick sönder med en liten smäll. Det rosa tuggummit lade sig som en hinna över läpparna men utefter konstens alla regler lyckades flickan få tillbaka tuggummimassan i munnen och började på ny kula. Allt medan hon fortsatte att torka bord. Idag är det den 25:e. Troligtvis har den bordstorkande tuggummiflickan fått sin lön. Kanske planerade hon att köpa sig något fint för pengarna. Eller spara ihop till en resa. Det är inte lätt att veta vad folk har för planer med sina pengar.

Själv har jag spenderat en ansenlig summa på ett par nya glasögon. Min optiker plus två av hans kollegor var smakråd. Alla med olika tyckande. Expertisens råd äro outgrundliga. Yrslig och matt av att spegla mig med låtsasglas i bågarna  beslutade jag till sist vilka jag ville ha. Det stred mot experternas råd men jag var obönhörligt bestämd med mitt val. Trion skingrades och försvann in till sina ögonmätinstrument och jag betalde mina nya glasögon i förskott med en snabb manöver i betalkortsystemets apparat.
Om tio dagar får jag mina nya brillor. Då kommer jag att se bra ut.

Denna veckas första dag är slut om några timmar. I morgon är en ny dag.
Tack för idag, hoppas vi ses i morgon.
Det är så vi brukar säga till varandra, maken och jag, när vi släckt lampan och håller varandra i hand till dess att sömnen hinner ifatt oss.