När jag upptäckte att rådjuren nu gett sig på våra rosor brast nästan min högra hjärtklaff. Där det suttit knoppar spretade endast några tragiska avknoppade stjälkar. Min fasta övertygelse är att vi endast får bukt med problemen om vi införskaffar oss ett gevär och förpassar djuren till en annan plats där de inte längre kan göra någon skada.
Varje kväll hör vi hur råbockarna brölar med sitt karaktäristiska läte i sin brunstiga iver att få lägra en hona. Jag tycker de borde vara fullt upptagna med sina parningsakter istället för att ge sig in i vår trädgård och ställa till med oreda.
Kanske vill de uppvakta sina honor med rosor och det kan väl må vara hänt bara de låter våra vara ifred.
Luften känns en aning kylslagen. Är sommaren över nu? Eller finns det hopp om en fortsättning? Fotbolls EM har medfört att vi inte haft vår teve påslagen under lång tid. Därför hänger vi inte med i väderleksrapporterna utan gör våra egna väderprognoser. Tittar ut genom fönstren på morgonen och konstaterar att antingen är det solsken, mulet eller regnar. Sedan följer vi utvecklingen och klär oss därefter.
Vår dotter däremot håller på att rusta sig för alla eventualiteter. Hon ska vid mogen ålder gå på sin allra första musikfestival. Till det berömda men även ökända Bråvalla. Därav ska jag följa med henne in till staden under morgondagen för att hon ska kunna införskaffa sig ett par gummistövlar i en nätt och snygg modell. Mina gummistövlar med stålhätta finns bevarade från den tiden då jag var brandman men jag inser att det är inte lönt att erbjuda henne dessa vattentäta stöveldon. Snyggt och ärtigt ska det vara då det bär av till festival.
Hade hon hittat på detta upptåg när hon var tonåring hade jag oroat och förfasat mig. Tänkt på allt som kan hände på en festival. Nu har jag inget mandat att bestämma och följder därmed med henne och inhandlar ett par snygga stövlar. I gengäld får jag och maken ta hand om hennes ledarhund för han mår bäst utan några höga musikaliska framträdanden.
Jag har heller aldrig varit på någon festival. Varken när jag var ung eller i mogen ålder. De enda tillställningar jag varit ute på är danser i Folkets park. Inget nöje som jag kan påstå att jag saknar. Det var endast förknippat med tråkigheter förutom en enda gång. När jag mötte min man i Folkets park i Kristinehamn. Två danser, två koppar kaffe och därtill två mazariner. Sedan var lyckan gjord för all evinnerlig framtid.
Nu sitter vi här i vårt hemman på ålderns höst medan skocken av barnbarn pockar på vår uppmärksamhet. Det kan vi tacka Folkets park i Kristinehamn för. Vilket vi också gör lite då och då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar