Går det att känna annat än glädje när frukosten kan inmundigas i trädgårdens grönska? Blomsterdofter som blandas med dofter från nybryggt kaffe, te och bröd. Solstrålar som smeker nyvaken hud, därtill fågelsång och det svaga pipet som tränger ut ur holkarna där nykläckta fågelungar gapar efter mat.
En lördagsmorgon då den är som bäst.
Under gårdagseftermiddagen var småtvillingarna och deras storasyster här på visit. Rabarberkräm, glass och gymnastiska uppvisningar. Vid det sistnämnda hade jag svårt att känna någon större uppskattning. Ideligen påpekade jag riskerna om att bryta nacken trots att jag är väl medveten om att övning ger färdighet.
Det finns mycket att känna rädsla för i livet. Extrema grupper till exempel. Trots att jag aldrig varit i närkontakt med dylika grupper vet jag att de kan ställa till med mycken oreda. Om det rapporterar massmedia dagligen.
Snart åker vår dotter och jag till London. Jag ser fram mot vår traditionella årliga resa dit men jag känner också en oro. Är oturen framme hamnar vi mitt i ett scenario där någon extrem grupp, eller en enskild fanatiker gör sitt yttersta för att ta kål på den som kommer i vägen.
Vi har därmed tagit beslutet att inte vistas i turistsmeten, ej heller nyttja tunnelbanesystemet. Nej vi ämnar bege oss ut på landsbygden, hur vi ska ta oss dit blir en senare fråga när vi är på plats och ställe.
Dock går det att bli attackerad hemma i soffhörnet. På grund av de sociala medierna. Vilket jag blev i går kväll. Det fullkomligt rasade in skällsord av värsta sorten. Av en för mig helt okänd person. Vilken är för dödsstraff. Personen i fråga hänvisar till att det är Gud som enligt skriften instiftat straffet som människan är delegerad att följa. Vilket även enligt personen bekräftas av Jesus. Att människan är förpliktigad att ta hand om sig själv och inte andra. Den som inte arbetar skall inte heller äta.
Vad envägskommunikationen innehöll tänker jag inte ödsla någon energi på att berätta. Jag svarade helt enkelt inte på påhoppen utan gjorde det jag fann som rätt för mitt eget välbefinnande. Nämligen nyttjade funktionen blockering.
Jag måste dock tillstå att jag blev oerhört rädd och kände resten av kvällen ett stort obehag. Rädd för en person som i vår tid med ord och lagar lever och följer den skrift som uppkom för 2000 år sedan.
I min trygga vrå har jag, om än helskinnad men något tilltufsad, fått uppleva en extremist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar