Vaknade i morse till ett strilande vårregn. Äntligen, nu kommer det att grönska i backarna som mest ser ut som om det vore sensommar. Dess värre vaknar väl de förgjordade mördarsniglarna till liv när fukten tränger ner i gräsmattan. Men jag har vässat saxen, ett raskt klipp och sniglarna blir förpassade in i evigheten. Än så länge har vi dock ej sett till ett enda snigelspår, men att de utrotats är nog att hoppas för mycket.
Just nu känns livet som en enda berg-och dalbana. Jag kastas runt bland känslostormarna, far ömsom hit ömsom dit men det är väl så som livet ter sig kan jag tro. Det kan inte vara stagnation hela tiden, det är bara att följa med i virveln till dess att lugnet lägrat sig. Ta vara på nuet medan blickarna vänds framåt och finna tröst i att det finns en problemlösning på allt.
Helgen har varit fullspäckad utav trevligheter, inte enkom utav tårar. Maken och jag festade loss på langos medan våra sinnen fylldes med reggae. Kaffe serverades av prästerna i kyrktältet. Några av besökarna som uppmanats av ordningsmakten att hälla ut sin öl slog sina lovar runt tältet i hopp om att kyrkan kunde bistå med en och annan öl. Men där var det endast saft, kaffe eller te som stod till buds och det var rykande åtgång på allt. Främst kaffet.
Gårdagen gick i medeltida tecken. Det sedvanliga arrangemanget vid Ekenäs slott då tappra kvinnor och män i rustningar drabbar samman sittande på eldiga springare lockade som vanligt massor med folk. Det stektes vildvin så oset låg tät över nejden. Gnisslande fioler och genomträngande flöjter. Medeltida kläder och svettiga smeder som bankade hästskor och smycket vid sina städ.
Stortvillingarna och deras lillebror var i extas. Även de sittande på eldiga springare för en summa av trettio riksdaler för en ritt på cirka tio meter. Själv ägnade jag mig hänfört åt brända mandlar.
Helgen avslutades med högmässa. Jag fick bistå vår dotter med att duka nattvardsbordet samt dela ut bröd och vin. Kyrkkaffe därpå och under bilresan hem kantades dikesrenarna av djupsinniga samtal.
Nu lägger vi festligheterna till våra handlingar, intar vardagens bestyr med allt vad det innebär. Ser fram mot nästa begivenhet som omfattar en resa till Skåne. Det finns mycket att glädjas över trots att glädjen stundom naggas i kanterna när orosmolnen drar fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar