Äntligen! Nu är det fullbordat och vi har flyttat in i vårt nya rum. Klivit ut ur renoveringsbubblan och återtagit det liv som försiggår utanför den.
Vi är numera experter på att skruva ihop möbler. Både till oss själva och till andra. Som vår dotters möbler till exempel.
Nu är vår all vår ork för tillfället förbrukad. Så till den milda grad att vi ombokade vår resa till Värmland. Men kommer inte vi till Värmland kommer Värmland till oss då vi under morgondagen får ta emot och spendera ett par dagar tillsammans med en värmlandsjänta från Kristinehamn. Vår egen resa till vårt hemlandskap är dock inbokad men först ska vi återfå den förlorade energin. Om inte några energitjuvar korsar vår väg vill säga. Sådana finns det tyvärr gott om men med åren har jag lärt mig att hålla dessa på behörigt avstånd. Inser att för dem handlar det enkom om missnöje med livet.
Det är inte endast vi som rumsterat om med vårt boende. Grannen mitt över vägen har färdigställt sitt nybyggda hus och slagit ner sina permanenta bopålar på Bäckstugevägen. Nu fixar de med sommarvattnet och när jag hängde tvätt kom mannen i huset släntrande över vår gräsmatta. Han upplyste mig om att han tog en genväg och jag svarade att allt är tillåtet.
Vilket för mina tankar till den ljumma sommarkväll då det ringde i min mobiltelefon.
"Kom ut ett tag", sa en annan granne och jag åtlydde uppmaningen.
Där, vid vår utomhusmöbel hade grannen med fru och ytterligare ett par som gästade dem slagit sig ner och dukat upp med en flaska vin och sex glas. Vi blev således inviterade till vår egen trädgård för att avnjuta ett glas vin och trevlig samvaro.
Just sådana händelser sätter guldkant på tillvaron. Besök utan förestående inbjudningskort. I all enkelhet och med en stor dos spontanitet. Det är en del av den livsviktiga påfyllningen av energi som vi alla så väl behöver.
En kväll som denna, då den sista handen är lagd på vårt nya rum i form av upphängda nystrukna gardiner som vår dotter förärats oss med borde vi fira med var sitt glas champagne. Nu har vi dess värre ingen sådan dryck men vi har jordgubbssaft. Kokt på jordgubbar som jag skördat i vårt eget jordgubbsland. Häller vi i en skvätt bubbelvatten i saften så spritter det över glasens kanter och vi kan låtsas att det är rosa champagne.
Vi slår ihop glasen och tackar varandra för väl utfört arbete. Vad nästa projekt blir återstår att se men känner jag maken rätt så plockar han fram något som han har funderar omkring. När orken kommit tillbaka. Nu ska vi endast njuta av det färdiga projektet som avslutats en solig dag som denna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar