Jag föder hellre barn än detta öde, sa mannen till sin hustru. Hon tittade medlidsamt på honom medan pannan baddades med svalkande linnedukar. Hustrun greppade runt mannens nacke, reste hans huvud och förde en tesked med varmt honungsvatten mellan hans torra läppar.
Jag förstår mannen, man cold har även drabbat mig. Körkarlen parkerade sin skraltiga vagn bredvid min bil, hasade sig fram till vårt sovrumsfönster och kikade in på mitt sjukläger i väntan på transport till paradisets evigt grönskande ängar.
När mannen tillfrisknat frågade hans hustru om han fortfarande hade i åtanke att byta bort en förkylning mot barnafödande. Utan tvekan, svarade han. Då så. Hustrun iscensatte ett experiment. Beordrade mannen att dra ut underläppen så långt det gick. En försmak av värkarbetet, förklarade hon. Mannen försökte le. Hävdade att det jämförelsevis inte uppnådde styrkan av en riktigt besvärlig förkylning. Fortsätt dra, manade hustrun. När det tar stopp för du upp läppen över ansiktet, fortsätter över huvudet och sedan så långt ner över nacken du kan komma. Ungefär så känns det att föda barn, till och med aningen värre.
Denna gång lurade jag körkarlen och i ruelse över mitt påbörjande välmående har jag bokat en tid hos fotvårdsterapeuten. Nagelrensning, nagelklippning och skön fotmassage. Belöningen för dagar av lidande.
För övrigt fyller stortvillingarnas lillebror tre år idag. I morgon är det deras tur att fylla år. Sju år har de hunnit bli och det vankas tårta, paket och hurrarop. Treåringen telefonerade i arla morgonstund till farmor och farfar för att bli gratulerad. Vi sjöng i luren vilket väckte så pass stor bestörtning att telefonen överlämnades till barnafadern. När vi i morgon ska räcka över jubilarernas paket
ska jag ännu en gång påminna den minsta gossen att det var jag, hans farmor, och ingen annan som klippte navelsträngen. Hur avnavlingen utförs har stor betydelse i livet.
Det bör nämnas att även min make varit sjuk. Dock är han av den stammen då varken hjärtinfarkt, lunginflammation, blodförgiftning, magsjuka eller förkylningsbesvär hindrar honom från ett aktivt liv. Han bekymrar sig mest över mig och mitt hälsotillstånd.Vi har delat rättvist på flaskan med hostmedicin, febernedsättande piller och mjuka pappersnäsdukar.
Om det behövs skulle min make utan att jämra sig allt för mycket klara av experimentet med underläppen. Ett experiment jag omedelbart skulle sätta stopp för. Tänk om läppen skulle låsa sig i den positionen, det vore värre än värsta tänkbara man cold!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar