Jag är en hustru, mamma, mormor, farmor och svärmor som försöker se möjligheterna i det mesta jag stöter på i livet och få det till något positivt. Tror att allt som sker har en mening och är till för att ge kraft och styrka.
onsdag 31 oktober 2018
En klistrig pannkaka och en utmanande mattant
Skolmaten är en ständigt het potatis. Eller fisljummen, dåligt kokt, sönderkokt eller kokt på annat icke smakfullt sätt. Så även då jag gick i skolan. Då var det inte matens kvalitet eller näringsriktighet som dryftades. Nej då var den helt enkel äcklig. Tyckte de flesta utom jag. Njutningsfullt slevade jag i mig den stuvade spenaten, petade bort benen ur makrillen och viftade undan mina kamraters fasta övertygelse att mattanten serverade kokta myrägg istället för ris.
Vår dotter skickade mig en länk från en nättidning, närmare bestämt Uppsala Nya Tidning. Där har både skolbarn och lärare tröttnat på maten som serveras i skobespisningen. Eller skolrestaurangen som det heter nu för tiden.
Artikeln beskrev hur det för dagen serverades ugnspannkaka. Oätlig sådan till råga på allt. Som klistrig gröt ungefär. Uppretade tog elever och lärare med sig sina tallrikar med den hemska pannkakan och styrde stegen mot rektorns kontor. Varpå rektorn såg som sin plikt att i sin tur säga mattanten ett sanningens ord.
Om jag var mattant skulle jag genast börja grina om jag fick rektorn på mig i ett sådant ej delikat ärende. Känna mig som en mycket dålig ugnspannkakemakerska. Men icke denna mattant, hon var av ett grövre virke än jag.
Beslutsamt gav hon svar på tal. Genom att bryskt kasta av sig sitt förkläde, dra ner gylfen i byxorna, släppa ut sitt hår och mot en stång åla sig i minst sagt oanständiga rörelser som säkerligen fick rektorns tankar att fara iväg mot det håll där kvinnor har poledans som sitt yrke.
Skolans kurator kom rusande för att med sina kunskaper försöka få ordning på den mot stången vilt ålande mattanten. Vilket visade sig vara helt resultatlöst. Mattanten var i sett esse och gick inte att hejda. Varken av rektorn eller kuratorn.
Funderingar kring detta är om mattanten egentligen jobbade på rätt ställe. Hon kanske skulle byta karriär och söka sig dit där poledans uppskattas. En annan fråga jag ställer mig är var skolbarnen och deras lärare egentligen utfodras? Är det vanligt förekommande att det finns en stång för poledans i skolbespisningar? Eller får skolelever och lärare äta lunch i en nattklubb som kvällstid står för underhållning av en mer lätt och ledigt klädd personal än mattantens förklädesutstyrsel?
Vår dotters förnuftiga svar på mina funderingar var, skicka mattanten på en matlagningskurs så är problemet troligtvis löst.
Hur gick det då med den förfärliga ugnspannkakan i Uppsala? Jo nu ligger den hos kommunens måltidschef för provsmakning och åtgärd. Det är även hon som ska avgöra om den dansanta och utmanande mattanten ska få jobba kvar eller ej. Hon kanske måste provdansa inför måltidschefen innan svar avkunnas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar