Det är till vår altan jag tar min tillflykt då jag behöver en stund paus från livet som frilansande pensionär. Altanen ligger inbäddad i grönska dit inga utomstående ögon når.
Till altanen återvände jag efter dagens avklarade uppdrag. Och idag var altanens stillhet en extra värdefull plats.
Under en längre tid har jag besvärats av en värkande axel. Eftersom läget blivit obarmhärtigt akut sökte jag upp min massör. Som inte hade några lediga tider. Däremot kunde hennes kollega ta hand om mig med kort varsel.
En till synes späd kvinna hälsade glatt när jag passerade tröskeln. Det visade sig vara massören som förbarmat sig över mig.
Jag kände mig inte bekväm. Hon var trots allt en ny person som nu skulle bekanta sig med min kropp och nakna hud. Som till råga på allt luktade svett. Trots att jag under bilfärden till henne försökt svalka mig med hjälp av bilens AC. Som ställt in på högsta möjliga läge. Med uppknäppt blus, överkroppen kraftigt framåtlutad och armarna brett isär så den kalla luftströmmen även kunde nå mina armhålor försökte jag i möjligaste mån hålla bilen på rätt sida av vägens körbana.
Eftersom vi var nya för varandra fick jag fylla i en hälsodeklaration. Samt på heder och samvete intyga att jag icke är gravid. Massören gav en kort introduktion och lade samtidigt till att hon utför massage med koppar.
Åh nej, inget hokuspokus med koppartrådar, kopparplattor och annat verkningslöst skit. Sådant har jag varit med om förr. Inte med koppar men med magiska piller som stoppats i burkar och som fördes fram och åter ett par centimeter över min rygg.
Nej inte koppar, koppning. Massören skrattade och visade hur det fungerar. Smärtfritt, skönt och enda biverkningen är blåmärken som hänger i några veckor.
Tack men nej tack, vi kör klassisk massage.
Hur denna lilla kvinna kunde ha sådan kraft och styrka i sina händer är för mig ett enda stort frågetecken. Jag jämrade mig och stundom ångrade jag min dumhet att välja bort den smärtfria koppningen. När hon tog sig an min nacke funderade jag om det var teoretiskt möjligt att hinna höra ljudet när mitt huvud lossnade från halskotan.
Men, hon visste vad hon gjorde. När behandlingen var avslutad kände jag mig som nyskapad.
Hemma på altanen damp jag ner i soffan med ett stort glas kallt vatten. Maken kom släntrande, jag reste mig ur soffan och demonstrerade mina nya förmågor. Med benen brett isär och fötterna stadigt i altangolvet sträckte jag armarna rakt ut. Maken såg förväntansfull på mig. Så började jag veva båda armarna likt en väderkvarn. Först sakta sedan accelererade jag i tempo. Jag vevade så snabbt att det kunde jämföras med ekrarna i hjulen på en racercykel.
Nu känner jag mig stark och beredd på morgondagens utmaningar. Svettlukten har bytts ut mot en doft av Kung Markattas ekologiska kokos vilken massören använde som smörjmedel för att minska friktionen i greppteknikerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar