Jag är en hustru, mamma, mormor, farmor och svärmor som försöker se möjligheterna i det mesta jag stöter på i livet och få det till något positivt. Tror att allt som sker har en mening och är till för att ge kraft och styrka.
fredag 1 november 2019
En blodig linneduk och en hjärtevärmande spionpenna
Frosten nyper tag i allt den kommer åt. Kalla nätter bidrar till isiga bilrutor och hala vägbanor. Jag huttrar och svär. Fingrarna stela av köld när jag hackar mig igenom isskorpan innan jag kan sätta mig vid ratten.
Under gårdagen tinade jag dock upp. Barnbarnspojken bredvid mig i tågkupén. En påse med smågodis mellan oss. Trots att det inte var lördag. En utflykt med farmor kräver smågodis. Och varm choklad med vispad grädde och marshmallows.
Vi gjorde Stockholm tillsammans. Kollade Nordiska rådet i Sveriges Riksdag. Besökte slottet och Livrustkammaren. Skinnet knottrade sig på armarna vid åsynen av Gustav II Adolfs blodiga linneduk där hans hjärta placerats då det karvats ut ur kroppen av en apotekare. Något en konung på 1600-talet fick ta med i beräkningen då han gav sig ut i strid.
I gängse ordning uppstår det problem så fort jag går ombord på ett tåg. Denna resa var inget undantag. Allt förflöt bra nästan fram till slutstationen Stockholm C. I Södertälje tog det stopp. På grund av en olycka i Stockholm Södra. Stora delar av järnvägsnätet slogs därmed ut. Och vår planering av aktiviteter fick ta en annan vändning.
Det är också ett bekymmer med biljettköp. Saknar tiden då biljetter köptes inne på järnvägsstationen. I kassan bakom en glasskiva satt biljettförsäljaren. I utbyte av pengar fick resenären en biljett tillverkad av hård papp. På perrongen mötte stationskarlen upp och öppnade tågdörrarna så passagerarna kunde kliva ombord. Avstigande passagerare fick av stationskarlen hjälp med sitt bagage allt medan stationsinspektorn höll ett vakande öga så allt utföll till belåtenhet.
Konduktören med sina signalflaggor och som under resans gång höll kollen bakåt för att förvissa sig om att samtliga vagnar hängde med i kurvorna. Det kändes tryggt.
Numera heter konduktören tågvärd och skannar av biljetterna som vi visar upp med våra smarta telefoner. Jodå, även jag dristade mig att behålla biljetterna i min mobil istället för att skriva ut dem på papper. Efter skanningen var lättnaden stor när jag konstaterade att allt verkade ha fungerat.
Värre blev det på pendeltåget mellan Norrköping och Kimstad. Dessa biljetter inköpta via Östgötatrafikens app. Resan från Kimstad till Norrköping gick smärtfritt ty då kontrollerades inga biljetter av någon tågvärd. Han dök upp som först vid hemresan. Varpå det uppdagades att jag köpt fel sorts biljetter. Eftersom vi reste tio minuter inom Norrköpings kommun klickade jag Norrköping och swishade en summa av 44 kronor. Vilket var helt fel. Jag skulle ha klickat Östergötland och då blev priset en bra bit över 100 kronor. Tågvärden tittade sorgset på mig. Förklarade tålmodigt under resans tio minuters färd hur det hela fungerar. Vid Kimstad station var han ännu inte färdigförklarad men nödgades släppa det hela annars hade vi antagligen fått fortsätta 44-kronorsresan ända till Motala.
När jag släppte av barnbarnet hemma hos föräldrarna var han nöjd med dagen. Visade vad han skrivit i ett block med spionpennan inköpt på Buttericks och som kräver blått specialljus om texten ska framträda:
Tack farmor för att du tar med mig på äventyr.
Undertecknat med ett hjärta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar