Nu har även vi släpat in granen och klätt den. Nytt för i år är julgransbelysningen. Sladdlös. Ett enda tryck på den tillhörande lilla dosan och samtliga ljus tänds. Annars är det som vanligt. Julgranskulorna har hängt med oss under alla år. Vi köpte dem inför den första gemensamma julen. I en affär i Karlskoga.
I flera föregående jular funderade jag när helgen var över och de sköra glaskulorna plockades ner i kartonger hur nästkommande julen skulle utvecklas. Framför allt gick tankebanorna kring var jag skulle befinna mig. Julen kom att bli ett långsamtväxande beslut om förändring. En förändring som skulle innebära lugn och trygghet. Förändringen kom till slut och den nya trygga julen inleddes med nyinköpta julgranskulor.
Våra julgranskulor bär spår av jular som gått. Vissa är lite repiga medan färgen flagnat av på sina ställen på andra. Några av kulorna har svarta prickar som uppstod då maken fick magsjuka kvällen innan julafton. Jag agerade samarit och gav honom ett stort glas aktivt kol som han utan övertalningsförsök svalde i ett enda svep. Den svarta kolen landade i den upproriska magen för att omgående vända och som en kaskad hamna i vår nyklädda julgran och underliggande julklappar. Därav de beständiga svarta prickarna.
När vi var skogsägare gick maken ut i skogen och högg vår julgran. Han valde med omsorg och för det mesta var granen till belåtenhet. Förutom den gången då granen utsattes för någon form av chock när den placerats inomhus och någon gång under nattens timmar släppte samtliga barr som samlades likt en extra julgransmatta omkring julgransfoten. Det var en anskrämlig syn som mötte oss på morgonen men som skogsägare löstes problemet under julaftonens förmiddag.
Årets gran är i sedvanlig ordning inköpt hos julgransförsäljningen utanför vår lokala matvaruhandel. Den är grön och grann, aningen sned men vem är egentligen perfekt? Årets julfirande är för oss som för alla andra mycket annorlunda. Men en viss julefrid har dock infunnit sig. Vi har haft en mer personlig turbulens i vår familj som inte härrör Covid 19. Vi samlar tankarna och skrapar ihop den kraft som finns kvar och ser fram mot en jul där vi taktiskt splittrar familjeumgänget på ett virussäkert sätt. Och gläds över julsamvaro som tack vare rådande omständigheter kommer vara fram till veckan efter nyårsafton.
Vi har varandra som en sammansvetsad familj och finns för varandra varje dag. Om vi inte kan fira julafton så som vi egentligen önskar finner vi tröst i att detta förhoppningsvis inte är vår sista jul och att nästa jul är precis som den alltid brukar vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar