Äntligen blommar den. Vår fina magnolia. Den som nära nog fick sätta livet till då vi skulle bygga ut vårt hus. Maken ritade utbyggnaden och skickade in byggtillståndet till Norrköpings kommun. Efter några dagar ringde en handläggare upp och lät meddela att vi fick bygga större än ritningens utformning.
Det går inte, svarade maken. Min fru vägrar såga ner magnolian.
Ännu lever vi i ett isolerat samhälle. Dagliga rapporter om smittspridning, sjukdomsfall och död. Coronaförnekarna ger sig på den yngre generationen med skrämselpropaganda. Barnen lapar i sig informationen och medan de hävdar utefter vuxeninformationen att testpinnarna för med sig miniatyrrobotar in genom näshålan upp till hjärnan under coronatesterna. Allt för att myndigheterna ska hålla ett järngrepp om oss och följa vare steg vi tar och varje tanke vi släpper fram. Vaccinet innehåller datachip och vi blir märkta för livet.
Barn blir utsatta av vuxnas egenmodellerade sinnesrubbade värld. En värld som kallas love and happiness.
Jag sällar mig till skaran som tror på Covid-19. Tar mitt ansvar och handlar via nätet. Jag som avskyr att shoppa har tagit klivit in i bekvämlighetsinrättningen internethandeln. Allt är tillgängligt.
När jag skulle knyta skorna fick jag en del av skosnöret i handen. Åh nej, skulle jag nu bli nödgad att köra in till Norrköping för att uppsöka en skoaffär för inköp av nya skosnören!
Internet så klart. Porten till skosnören i olika färger och utföranden öppnade sig. Bara att välja och vraka.
Ett par dagar senare låg snörena i en grå påse i vår postlåda. Innan jag snörade skorna putsade jag upp dem. Min pappa skulle ha lovordat min handling ty han var ytterst noga med att skor skulle se nyputsade ut. Oborstade skor gav ett simpelt intryck var pappas bestämda åsikt. Därmed var min barndoms skoputsarlåda alltid välfylld med diverse skokrämer utefter rådande behov.
En grannflicka och jag utforskade lådan. Satt under köksbordet och öppnade tuber med skokräm. Valet föll på den med svart innehåll. Omsorgsfullt strök vi ut skokrämen i våra ansikten. Doften var intensiv och det sved en aningen i skinnet på våra kinder. Pappa kom in i köket, böjde sig ner under bordet och svor vid åsynen av två små flickor som med svartpolerade ansikten förskrämt stirrade tillbaka.
Jag blickar ut genom fönstret där magnolians blommor med sina starka färger står i kontrast mot den grå majhimlen. Gläds åt denna helg som omfattat skogsutflykt med småtvillingarna, deras storasyster, mamma och hennes ledarhund. Firandet av familjens minsta barnbarn som uppnått en ålder av 1 år och som i morgon ska skolas in på förskolan. Gläds åt familjegemenskapen som Coronan inte hindrat oss ifrån.
Är nöjd med livet som går på en behaglig sparlåga. Covid-19 har medfört att vi måste vara rädda om varandra och vi har fått lära oss att tänka i helt andra banor än tidigare. Vilket i och för sig är en ganska nyttig lärdom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar