Oanade sysslor och en doft av pissig surmjölk

 Värmen lamslår oss. Sociala medier flödar över med bilder av utomhustermometrar som passerat 30-gradersstrecket. Och jag stretar på i livet som trädgårdsdräng med gräsklippning på agendan. 

Denna vecka är jag dock arbetsbefriad från gräsklippning.  Då dyker plötsligt nästa åtagande upp. 

Dotterns katt fick tre ungar för en vecka sedan. Fem dagar efter nedkomsten drabbades kattmamman av juverinflammation. Djursjukhus och medicinering. Bland annat en spruta som motverkar mjölkbildning.

Dottern var förtvivlad, kattkraken vimmelkantig och ungarna hungriga. 

Min uppgift har sålunda varit att flaskmata tre ungar som dock har en mamma i livet men som är

iklädd en sorts åtsmitande helkroppsmundering tillika är utan mjölk i juvren. 

Det kan tycka enkelt att flaskmata en fem dagars gammal kattunge. Men det är trixigt och tekniken måste övas upp. Både för den som matar och den som matas. Efter två dagars ihärdigt tragglande har samtliga lärt sig hur det går till och nu matas det friskt var tredje timma. Dygnet runt. 

Efter morgonmålet i morse lämnade jag kattungarna till dess ägarinna. Kattmamman tog genast sitt ansvar och tvättade sina ungar och kissade dem. En procedur som även det ingår för den som matar. 

I dagarna två har jag luktat kattpiss och sur mjölkersättning. Hädanefter kommer jag att ta nattpassen medan vårt äldsta barnbarn sköter om matningen dagtid. Måste tillstå att hon har handlag för flaskmatning av kattungar trots att hon aldrig tidigare utfört något dylikt. 

Det känns nästan som svunna tider då våra barn var små och skrek efter nattmål. Jag hade förvisso dock aldrig juverinflammation utan välfyllda mjölkstinna bröst som bidrog till ökning på viktkurvan. Det är närmast de vakna nätterna som påminner om hungriga och skrikande barn. Men som med allt annat i livet är tillståndet av övergående natur. Jag får härda ut och mata kattungar om nätterna några veckor till. Åtminstone sju veckor framöver eller nåt sånt. Fast i ärlighetens namn är det ganska mysigt ändå med de söta små liven som numera anser mig vara deras matmamma. 

 Vad värre är, nu står vi plötsligt utan någon regering. Ett år före riksdagsvalet. Och jag liksom alla andrar undrar; Vad händer nu?