En oroväckande operation och en tyst suck

 Nu är det dags. Att kliva ut ur vinterdvalan. Advent, jul, nyår, en rejäl förkylning och ett par begravningar har vi hunnit med sedan sist. Plus allt annat.

Jag har länge gått och oroat mig för starroperation. Synen har blivit allt sämre och grumligare. Så att jag oroat mig för operation är en underdrift, jag har varit totalt skräckslagen. Mamma opererade båda ögonen på en och samma gång. Glad som en lärka seglade hon ut ur operationssalen och tyckte att det där var en baggis. Nu kan jag inte längre göra någon intervju gällande starroperation med min mamma. Förresten hade det inte spelat någon roll. Den som genomgått en gastroskopi och jämfört det med ett rutinbesök hos tandläkaren är inte mycket att tala med när det gäller rädsla för vårdingrepp.

Maken har även han genomgått en starroperation. Men precis som min mamma tyckte han det var enkelt, rent utav ganska trevligt. Så han är utesluten som stödperson.

Jag gjorde ett försök att få vår dotter visa empati och medömkan. Reaktionen uteblev. Det verkar som om hon har problem med hörseln. 

Jag bokade tid hos optikern. Han ställde några sedvanliga frågor. Bland annat om min medicinering. Beredd att anteckna såg han snopen ut när jag, i min ålder, förkunnade att jag inte använder några som helst mediciner. Däremot den där starren jag fått på båda ögonen är verkligen oroväckande. Och rädslan för operation hänger som mörka moln över min allt mer grånande kalufs.

En kort undersökning gav besked. Mina ögon är klara och utan tillstymmelse till någon starr. Jag började nästan gråta av lättnad.

Optikern var en välpolerad yngling med pondus. Han menade att om jag inte väntat i åtta år med att göra en synundersökning skulle allt bli till det bättre. Jag kontrade med att om jag nu fått starr är det en onödig ekonomisk kostnad att skaffa nya glasögon innan operationen är verkställd och ögonen läkt.

Optikern gjorde ett försök att sucka tyst.

I måndags hämtade jag mina två par nya glasögon. Nu ser jag lika bra som i min ungdoms dagar. Ett rejält avbräck kassaflödet men det spelar ingen roll så länge jag inte kastar bort pengarna på glasögon före en starroperation.