Hösten är den tid då de små gnagarna möss och råttor kommer allt närmare oss människor. Deras liv går ut på att gnaga, söka mat, para sig och föda ungar. En ny kull kan födas var 50:e dag och vill det sig väl kan en kull bestå av15 ungar.
Tipsen om att förhindra dessa skadedjur att komma in i våra boningar är många. Det sista jag läste var att droppa lite olika sorters oljor runt husgrunder, ventiler och andra springor där de kan slinka igenom.
Eller så är helt enkelt en katt lösningen på problemet.
Vår katt lever ett fritt liv. Det vill säga att hon förärats med en kattlucka som maken monterat i vår ytterdörr. Den öppnas genom att luckans mekanism känner igen hennes chip och hon kan därmed komma och gå som hon själv vill.
Men det ger henne även tillgång att i gengäld skänka oss små gåvor från naturen. Det är allt från småfåglar, maskar, syrsor, ödlor - och möss. Allt i levande tillstånd.
Härom kvällen satt maken och jag nyduschade och iförda våra morgonrockar nedsjunkna i tevesoffan. Tv-kväll med gofika. Kvällsro och harmoni. Fram till dess att det skramlade till i kattluckan och en stolt katt släppte av en levande totalt skräckslagen mus på köksgolvet.
Jakten tog fart. Katten hoppade och for runt i vida cirklar medan maken och jag flaxade omkring i våra morgonrockar. Jag beväpnade mig med det som fanns närmast. Flugsmällan. Musen tittade på mig med sina svarta små ögon och jag smällde till. Den såg smått förvånad ut innan den satte fart mot vårt sovrum med mig, maken och katten tätt efter. Flugsmällan ersattes mot en vintersko.
Maken fångade in katten och släppte ner henne där vi trodde att musen befann sig.
Det rasslade till under byrån och jag kastade mig ner på golvet med skon i högsta beredskap. Musen kilade över mina nakna fötter, upp över ena vaden, knät och vidare till innanlåret, ytterlåret, magen, sidan, armhålan, armen och hoppade till sist ut genom morgonrockens ärmslut. Jag häpnade över dess otroliga snabbhet.
Katten jamade och skrek i vild upphetsning. Maken hejade på och musen sprang för sitt liv. Till sist blev den instängd i ett hörn. Då drämde jag till. Med ett välriktat slag ändade jag musens liv och det som återstod var en röra av blod och päls. Katten som ivrigt övervakat skådespelet såg förnärmad ut. Maken hämtade hushållspapper och de sorgliga resterna av det som varit en mus avlägsnades och hamnade i soppåsen för vidare transport in till Norrköpings avfallshantering tillsammans med övriga sopor i Nodras uppsamlingsfordon.
Livet med katt har sin tjusning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar