Avundsjuka och grannfruns gädda

Att vara avundsjuk har aldrig legat för mig, vilket jag är tacksam för. Visst har jag kunnat känna avund men samtidigt haft och har förmågan att delat glädjen över framgång och lycka hos människor som finns i min omgivning.
Oftast grundar sig kritik och sarkasm på just avundsjuka och att livet inte är riktigt så där bra som man borde önska.

Maken och jag har en förmåga att starta små projekt. För några vintrar sedan var det långfärdsskridskor som gällde. Viket visade sig vara ett projekt med förhinder.  Huvudregeln vid skridskoåkning är att man kan åka skridskor, vilket vi båda trodde att vi kunde. Vi har ju kunnat förr. Maken ansåg att isens kvalité var undermålig, själv insåg jag krasst omöjligheten att bemästra skenorna med en blandning av rädsla att ramla.

Projektet för i år är fiske. Både med kastspö och det hederliga metspöt. Diverse utrustning är inköpt och vi kastar och vevar. Med blanka små saker på krokarna som är prickiga, randiga, har små tofsar, ser ut som maskar i glada färger eller liknar miniatyrfiskar. Antagligen är det helt fel fiskedon vi har för inte ett enda napp har vi fått. Jag har en längtan efter att i alla fall få känna hur det skulle vara att ha en fisk på kroken, men icke. Det är som att skrapa trisslotter, plötsligt händer det, fast väldigt sällan.

I går var vi åter ute och hittade en grupp män som guppande i sina båtar, de hade olika sorters spön och såg proffsiga ut, drack kaffe ur termosmugg, spottade i vattnet, agnade på och sneglade åt vårt håll.
Vi kastade och vevade, kastade och vevade. Det trasslade och blev bottennapp. Männen bredvid drack kaffe och spottade, sneglade och log, bytte spön och sköt upp fiskehattarna från pannorna.
Vi kastade och vevade, kastade och vevade. Flera timmar. Så gav vi upp och begav oss hemåt. Den blå hinken för eventuell fångst lyste tom och blå mot oss.

Grannen och hans fru var också ute på sjön för deras pråm var borta när vi lade till vid bryggan. När grannarna återvände hade frun dragit upp en gädda på 7 kilo! Då kände jag ingen glädje alls, bara en rejäl avundsjuka och jag önskade att hon hade vunnit en ordentlig slant på en trisslott istället.
Då hade jag känt en sann och äkta glädje utan spår av avund.