För en tid sedan var jag i stort behov av en finjustering av mitt huvudhår. Min frisör var ledig och jag ringde desperat till alternativa frisörer. Fick napp och rusade dit under lunchen.
" Välkommen, jaha du vill styla dig lite.".
"Ehhh, nej jag vill klippa mig!"
Jag tog plats i stolen, blev påklädd plastskynket, frisören krafsade mig i håret och frågade; "Vill du bli lite så där busig i håret?"
Jag kände irritationen växa inom mig, pekade på min kalufs och sa att titta hur jag ser ut, gör bara det här en storlek mindre så blir det bra. Sen satte jag på mig den där sura-arga-otrevliga-fula-minen, eller "mammas onda öga" som mina barn brukar kalla det för.
Såg tydligt hur jag såg ut i spegeln, suckade inombords och tänkte på Maria, min lediga frisör, som utan omsvep bara klipper till mig.
Ett minne dök upp för mig. Jag var anställd på ett företag och blev inkallad till chefen. Sånt är ju mycket spännande för det kan handla om precis vad som helst.
Han satt bakom sitt skrivbord och såg obekväm ut, snabbt ilade tanken, nej jag visste att jag inte hade gjort något fel.
"Hrmmm, jo du Carina, du har aldrig tänkt på att styla dig?"
Hakan ramlade ner på mig, vad menade karln?! Det visade sig att han tyckte att jag kunde lägga slingor i håret, måla ögon och läppar lite grann.
Jag blev osäker, var det här ett skamligt förslag eller? Nej det var det inte så jag böjde mig fram över skrivbordet, såg in i den nervöst flackade blicken och undrade om den här frågan kom från honom själv eller från någon annan. Någon annan blev svaret.
"Slänger du ut mig om jag är som jag är och skaffar en stylad istället? Om inte så stannar jag och då får du finna dig i att jag går här helt osminkad och sköter mitt jobb perfekt!" Samtalet var avslutat och jag arbetade kvar där under många år.
Efter avslutad klippning som blev just en helt vanlig klippning, inget annat, berömde jag frisören, betalade, tackade och gick vidare mot mitt arbete.
På hemväg köpte jag en stor påse Twist, när jag kom hem såg min man direkt att jag var nyklippt, han strök mig över huvudet och sa: "Vad fin du är!"
Det hade han sagt även om jag låtit frisören busat till det lite eller rent av stylat mig. För älskar man någon så gör man det, stylat eller ostylat det kvittar lika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar