Summa sidvisningar

torsdag 14 november 2013

Förväntningar och förändringar



Snart är det dags att ta fram hushållsassistenten, mäta upp ingredienserna och tillsätta några gram av den dyrbaraste kryddan som finns. För att få ihop ett kilo av saffrankrokusens gula märke måste det plockas minst 100 000 till 150 000 blommor som sedan handrensas, paketeras i pyttesmå paket och säljs för dyra pengar lagom till advent. Kök och bagarstugor fylls med det nybakade gula brödets dofter och det är en njutning att bita i lussekatten. Om man gillar saffransbröd vill säga.

Läste Norrköpings Tidningar vid frukostbordet. I början av tidningssidorna fanns en bild på Rebecca. Hemma hos henne står resväskorna packade och hon ska i morgon bitti bege sig till kaoset på Filippinerna. Där finns hennes make och tre barn. Om de lever vet Rebecca inget om.

Jag ser över nästa sida. Stekpanneveckor! 20 % på alla stekpannor oavsett märke. Bredvid stekpannorna är nästa annons. Nyhet! En klassisk mustig vinsort som kan köpas i begränsad upplaga trälådor.Bifogad varningstext om dryckens biverkningar för ordningens skull.

Fortsätter bläddrandet. Matvarukedjorna manar till att sätta smak på november med kanonpriser och Volvo pålyser att nu är vintern här. Passa på att ta del av samtliga vintererbjudanden.

Förväntningarna är höga, vi rustar oss för den största helgen med allt vad det innebär. Nya stekpannor, mat i mängder, vin att skåla i och säker körning till släkt och vänner på vintriga vägar.

På Filippinerna är stekpannorna gömda under raserade byggnader. Finns det vatten som är drickbart? Mat och sjukvård? Vägar att färdas på till drabbade områden?

En gång efter jul åkte jag fem gånger till Uppsala. Fem gånger hade jag en älskad resenär med mig hem. Anhörigas tomma blickar vid det sista avskedet. Förändringen som skedde bland familjer, släkt, vänner, skol- och arbetskamrater efter solresan till turistparadiset.
Det är svårt att glömma. Minnet blossar upp igen via dagspressen, radio och tv. Svårbegripligt för oss som inte var med på plats och ställe, vid juletid för ganska länge sedan. Vi som inte berördes på nära håll av livskatastrofen.

Jag känner mig trygg i att snart få fira jul med dem jag älskar. Törs inte släppa tanken fri att livet är skörare än ett hårstrå. Vet med mig att jag kan vara snål med de tre orden som betyder så mycket.

Vårt treåriga barnbarn tittar på mig medan hon tuggar på en friterad morot som hennes pappa serverat henne.
Vi får ögonkontakt tvärs över bordet, hon ler mot mig och säger: Mormor, jag tycker om dig!

Jag önskar att Rebecca får se sin familj i ögonen, le och säga: Jag älskar er!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar