Förvånat såg jag på min make när han på sitt stillsamma sätt ställde frågan till mig. Lika förvånad blev jag över mitt eget svar till honom.
Det hör inte till vanligheterna att vi ägnar kvällen till att se på någon sportslig aktivitet på televisionsapparaten, men i går kväll skedde det.
Efter en lång kvällspromenad där vi återvände hem med en påse smågodis sjönk vi ner i soffan och la upp fötterna på bordet. Det var dags för kvällens viktigaste händelse. Skulle det bli något Brasilien för de svenska grabbarna?
Jag frågade maken om vi behövde någon alkoholhaltig dryck för att få upp tempot men han avböjde. Matchen kunde börja!
Det jagades och svettades. Haltades och grimaserades. Men inga mål. Jag började tvivla på Zlatans förmåga och kompetens. Den fösta halvleken slutade utan några mål.
Så äntligen, i andra halvlek vände det och jublet steg. Zlatan gjorde det igen - och igen. Två mål inom loppet av fyra minuter! Jag sneglade på min iPad och konstaterade att både Twitter och Facebook fylldes med glädjetjut.
Tupparnas match, Zlatan mot Ronaldo. Den röda mot den gula. Med Hamrén och Zlatan i spetsen skulle det bli en resa nästa år. Cristiano Ronaldo krossade den svenska drömmen.......
Idag går att läsa i pressen: Isaksson är osäker på framtiden, Hamréns kontrakt går ut i januari och Zlatan anser att VM nästa år inget är att ha utan hans medverkan.
Och den norska pressen hånar Sverige efter nederlaget.
Hur kunde det gå så fel? Antagligen därför att den röda tuppen är bättre än den gula. Men det kanske man bara får tänka i tysthet. Vad vet jag som inte är så bra på fotboll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar