Chilli som chillar och irritation på apotek

Har idag bakat vörtbröd. Det gör jag endast en gång om året. I år hade jag en hund liggande bredvid mig som följde varje rörelse från bakbord till plåt. Hundar har en förmåga att titta med ett öga i taget, det ser nästan ut som de zoomar in åt flera håll samtidigt medan de vilar huvudet mellan framsträckta tassar lätt småsuckande och ideligen gäspande.

Jag lider av hundrädsla sedan jag i de yngre tonåren blev hundbiten av en svart schäferhane. Det var en bitsk hund som satt tänderna i flera av byns innevånare som helt oprovocerande flanerade i stilla mak. Om hunden var galen eller om det var fel på hundens ägare ska jag låta vara osagt, men troligtvis det sista alternativet.
Min rädsla för hundar grundades vid det där första bettet som var djupt och krävde läkarvård. Eftersom min rädsla för läkare var lika stor som den begynnande hundskräcken valde jag att hemlighålla sårskadan för dem som genast skulle konsultera en som studerat kirurgi. I största hemlighet tvättade jag och lade sårförband, mitt kött läkte så småningom ihop, huden blev slät men med några vita märken som minne av den bitska händelsen. När faran var över bekände jag hundens framfart för mina föräldrar och mamma ville genast låta mig bli stelkrampsinsprutad vilket jag inte tog på så stort allvar.

Igår var jag inne till stadens apotek för att lämna över mitt recept till farmaceuten på andra sidan disken. Efter sedvanliga klistranden av klisterlappar med mina personuppgifter var det dags att gå till disk nummer två för betalning. Två långa köer ringlade sig fram och jag ställde mig i den ena när det kom in en dam som ville ha rådgivning omkring en hudkräm varpå den som skulle ta betalt av oss i min kö lämnade kassaapparaten och gav sig in i hudkrämens innehållsförteckning.
Jag kände hur irritationen stegrade sig inom mig och jag ropade med en röst som var vass och otrevlig att "hallå, står jag inte i kö längre?!" varpå den kvarvarande apotekaren såg olyckligt på mig.
Då kom en mycket klok man i kön på att det hela skulle avlöpa smidigt och lätt och det upprättades ett varannan-persons-system mellan de två köerna. Vilken genialisk idé och innan jag visste hur det egentligen gått till var jag på vandring mot bilparkeringen med apotekspåsen käckt dinglande och studsande mot mitt lår.

Den här apotekshändelsen tänkte jag på när jag bakade vörtbröd och hunden Chilli chillade precis bredvid mina fötter. En av de få hundar som accepterat min hundrädsla och att visar mig en blandning av respekt och tillit. Det är därför vi tycker så mycket om varandra, den heta kryddhunden och jag.