Ett felmessat julkort

Veckan före jul är det extra roligt att promenera bort till vår postlåda där den sitter bland våra grannars lådor, en lång rad med avlånga lådor där vissa är dekorerade med ingen-reklam-tack-remsor, ingen låda är den andre lik, det enda gemensamma är att de fylls med båda önskvärd och mindre önskvärd post. Men till jul ja då kommer de - julkorten. Motiven varierar allt från tomtar och små stugor som ligger inbäddade i gnistrande snö till fotografiska kort med små barn och vuxna som komponerat ihop juliga och trevliga inslag.

Varje år funderar jag i god tid hur vårt julkort ska se ut och sedan plockar jag fram rekvisita från skåp, lådor och skafferi för att arrangera i min lilla bordsstudio och ta bort linsskyddet från kameran. Sedan är det bara att sätta igång och skriva adresser, klistra dit julfrimärke och stoppa högen i den röda postlådan, ämnad för endast julkort.

När så de efterlängtade julkorten från släkt och vänner når fram till vår adress kan jag varje år konstatera att jag missat några vänner och då får det bli ett jultelefonsamtal istället och reparera skadan året därpå.

Att skicka julkort är inget nykommet påfund, de första korten började delas ut av Svea Rikes brevbärare i slutet av 1800-talet och de första julkorten importerade från England och Tyskland. Julkortets uppkomst är tack vare en britt som gjorde det första kortet redan 1843, en tysk bosatt i Amerika började massproducera kolorerade julgrisar, julgranar och Jesusbarn på styvt papper och så småningom började den svenske julglädjespridaren och plitade GOD JUL till nära och kära.

Förra året skickades 28 miljoner julkort vilket är glädjande för bevisligen har inte internet tagit över det mesta av den gamla hederliga jultraditionen.

I kväll plingade det till i mobiltelefonen. Ett mms hade skickats och när jag öppnade meddelandet fanns där en julhälsning om en riktigt god och mysig jul. Från Annika och Hans. Fryntligt satt de tätt ihop och såg juliga och glada ut. Jag frågade maken om han kände till dessa jullyckoönskare men han var lika frågande som mig. Nyfikenheten tog överhand och det var lätt att spåra från vilket nummer hälsningen skickats från.
Det visade sig att paret bor i den ort vi själva bodde för 25 år sedan! För oss helt obekanta människor som skickat jul-mms till fel mottagare.

När vi flyttade från den Värmländska orten för att bli Östgötar lämnade jag kvar halva mitt hjärta där i den lilla röda stuga som vi tillsammans byggt och där små barnafötter traskat fram och tillbaka. Många fina minnen finns kvar i dessa väggar där någon annan nu satt sin egen prägel. Vår identitet finns inte längre där, men den felaktiga hälsningen drog mina tankar tillbaka till den tid som då var och det blev till en blandning av både glädje och lite vemod.

Idag har ett av tvillingbarnbarnen varit behjälpliga med att klä farmor och farfars julgran. Små händer som med tveksam försiktighet hängde färgade glaskulor på stickiga grenar.