Lyckad satsning och konkurs

Har precis bläddrat igenom ortens dagstidning och avnjutit en kopp latte allt medan snöflingorna dalar ner utanför fönstret. Tvättmaskinen jobbar på och ljudet tränger igenom dörren med ett dovt brummande. Annars är det lugnt och stilla omkring mig och min tidning.

Ögonen studerar sidornas svarta rubriker, vissa är stora medan andra lite mindre. Jag väljer och vrakar innan jag bestämmer mig för vad som i mitt tycke är läsbart eller inte.
"Anlagda bränder blir allt vanligare" hamnar i inte så intressanthögen "Mor och son vann kampen om boendet" gör mig glad och "Skrapa rutan - slipp böter" gör mig uppmärksam, vill inte åka fast för vårdslöshet i trafiken.
Just den rubriken väcker ett minne, maken, svärfar och jag skulle en vintrig dag bege oss iväg med vår bil. Rutan skrapades nödtorftigt, jag gnällde i baksätet att sikten var dålig, speciellt för föraren som var min man. Svärfar lugnade mig med att det inte var någon större fara, han såg vägen utmärkt bra på den sidan han satt och färden kunde påbörjas. Brottet skedde för mycket länge sedan och är antagligen preskriberat.

Jag bläddrar vidare, "Åsas satsning ger fler jobb" en glädjerubrik. I slutet av förra året var 20 705 östgötar arbetslösa men jämför man med året innan så har arbetslösheten minskat med 220 personer. En liten minskning i det stora hela, men dessa personer kan glädjas över att deras konton berikas med en stadig summa pengar varje månad.

"Dagens ros" där allt från tandläkare och dietistsköterskor till grannar och fastighetsuthyrare får sin pappersros och en glad dag.

När dagens tidning var genomgången var det dags för gårdagens som av tidsbrist inte hunnits med. Samma procedur som med föregående tidning.
Så plötsligt, precis som jag trodde att jag var klar hamnade ögonen på en liten rubrik, före sidan med allt som vi vill bli av med och lagt in till försäljning för andra som vill förnya sina hem eller köpa en liten hund.

"Konkurs" i mager stil. Jag kan inte dra mig till minnes att jag någonsin ägnat den rubriken någon uppmärksamhet, men denna gång stannade jag upp. Ett företag i vårt lilla samhälle har försatts i konkurs och det gör mig bedrövad och fundersam. Jag dryftade detta sorgliga tillkännagivande med maken som blev förvånad eftersom han aldrig uppfattat att just det här företaget gått dåligt.
En tanke slog mig, kan företaget ha konkurrerats ut av de stora företagen i staden? Är Skärblackaborna inte köptrogna? Sviker vi de företag som ligger så geografiskt när oss och som behöver sin kundkrets för att överleva?

Tanken skrämmer mig eftersom det är vi konsumenter som ser till att företagen lever vidare. Varje affärsman som vänder affärernas skyltar från öppet till stängt för att aldrig mer vända den tillbaka driver oss in till stadens jättevaruhus. Så klagar vi inför varandra om ödeläggning och sämre service för oss som bor lite i utkanten. Mycket är vårt eget ansvar att mindre orter ska överleva och ge oss bekvämligheter som i slutänden sparar både bensinpengar och miljö.