Ett felaktigt beslut och Värmländsk hackkôrv

Ät bra och må bra, men vad ska vi egentligen äta för att även stilla samvetet. Svenskt förstås, producerat av svenska lantbrukare. I vårt hushåll lägger vi inte upp någon fläskfilé från Danmark på våra tallrikar eller rullar köttbullar med irländskt påbrå.
Egentligen är det ingen samvetsfråga, det är en självklarhet. Vi har världens bästa lantbruk med hårda kontroller som befriar oss från till exempel salmonella och där djurhållningen, om den följs efter lagar och förordningar, är den bästa tänkbara. KRAV, ekologiskt och närodlat vore drömmen, men jag väljer oftast närodlat/producerat både för miljön och den goda sakens skull. Det känns bra att gynna de lokala aktörerna.

Men så var det ju det där med vegetariskt eller inte. Djuren pruttar och gasar på när de tuggat klart och samlas gasutsläppen i en hermetiskt tillsluten ladugård så kan hela byggnaden flyga i luften med kor och bönder om oturen är framme, så visst påverkar denna gas vår miljö.
Därför vore det ultimata att slopa köttmåltider och endast leva av den vegetariska kosten. Fast vad skulle det bli av våra svenska köttproducenter om alla ratade kött?
Jag tycker mycket om kött, fågel och fisk och tänk den värmländska hackkôrven med rödbetor och stekt ägg.........
Så att bli en vegetarian är i nuläget inte aktuellt.

Men för cirka trettio år sedan tog vi ett grönt beslut av någon anledning som vi inte själva än idag är riktigt klara över varför. Mina kunskaper var lika med noll så jag gick en vegetarisk matlagningskurs för att både få näringslära och nödvändiga kokkunskaper.
Barnen grät och maken tuggade i sig allt från gratinerad fänkål med osttäcke till blomkålspudding med god min och hövligt uppträdande. Och min beslutsamhet stod fast, vi skulle bli vegetarianer.
När de avmagrade barnen visade upp sina knotiga armar och ben på barnavårdscentralen förstod jag att ett felaktigt beslut hade fattats och vi blev till familjens stora glädje allätare igen.

Idag har vi nära relationer med vegetarianer som gift in sig i vår familj men även är våra egna avkommor och vårt inträde till den vegetariska kosten har återupptagits. Fast på ett annat sätt än då, för flera år sedan.
Antagligen har recepten utvecklats och i takt med den mitt intresse av vegetarisk mat som är god och näringsrik. Vår svärson är en riktigt kulinarisk vegetarisk mästerkock och småtvillingarna i den familjen greppar tveklöst efter den vegetariska grytan och ratar pannbiffen om de själva får välja.

Trots att jag är en inbiten köttätare och tillreder den dagliga dosen av grönsaker och rotfrukter för att ge kötträtterna en smakförhöjare men även för hälsans skull,  tycker jag att det är rimligt att skolorna erbjuder vegetariska rätter som ett alternativ, helst varje dag.

Så är det onödigt att LRF steker hamburgare utanför skolan då det beslutats för en köttfri dag. Det är överdriven provokation som inte ger det svenska köttet den reklam den så väl behöver.