Semester och Garra Rufa

Är det verkligen sant att vintern nu lämnat oss eller kommer det ett bakslag och lägger sitt frostiga täcke över de vårblommor som har samma förhoppning som vi att vårsolen kommit för att stanna. Mina egna vårkänslor har i alla fall tagit överhand och jag har gett torktumlaren en välbehövlig semester vilket resulterat i att dagens tvätt fått torka ute på vindan. Doften är ljuvlig när kläderna kommer inomhus och blir behandlade av strykjärnets sula.

Sommargarderoben ses över och frestelsen att inskaffa något nytt växer sig stark, vilket klädbutikernas innehavare räknat ut under förra sommaren då de åkte runt på klädmässor och lagt beställningar på detta års vår- och sommarkollektion.

Många av oss ser även över våra kroppar, speciellt fötterna får en noggrannare undersökning och vi förfasar oss över spruckna och nariga hälar som behöver putsas till innan de kan visas upp i färgglada foppatofflor eller sommarskor med öppen häl. Vintervilan blir dagens krassa verklighet och något måste åtgärdas.

Då kom idén för mig att boka en SPA-behandling hos Villa Fridhem där de införskaffat 200 st Garra Rufa som bara längtar efter dessa trötta vinterfötter med förhårdnader och valkar.
Med skräckblandad förtjusning bar det av och i receptionen stod Pernilla som glatt hälsade oss välkomna.
Som en säkerhetsåtgärd hade jag tagit med mig min mamma som inte visste vad som väntade hennes fötter, den informationen hade jag medvetet undanhållit henne eftersom det då fanns en överhängande risk att jag skulle få åka ensam.

I varje fotbad stirrade etthundra hungriga och förväntansfulla fiskar upp genom vattenytan och jag såg att mamma tvekade för ett ögonblick innan hon sakta sänkte ner båda fötterna och fiskarna spärrade upp sina tandlösa munnar och arbetet kunde börja.

Själv tvekade jag längre än ett ögonblick och lät fötterna dingla över vattnet, kände att jag ångrade bokningen, sneglade ner på mammas fötter för att se om fiskarna skulle äta mer än förhårdnader och blottlägga delar av hennes skelett.

Mamma manade på, det var i alla fall inga pirayor och sakta lät jag mina fötter sjunka ner i det 27- gradigt varma vattnet. På en millisekund skred etthundra fiskar till verket, båda fötterna täcktes av dessa gourmander för döda hudceller och känslan av att bada fotbad i bubblande champagne infann sig omgående.
Jag spretade vällustigt med tårna för att ge bättre svängrum och åtkomst till Garra Rufa som snabbt förflyttade sig över varje millimeter av mina fötter medan de med snabba rörelser nabbade och åt sig igenom förhårdnad efter förhårdnad med oförtröttlig energi och snabba munrörelser. Det kittlades skönt, masserades och huden pirrade behagligt.

Tiden stannade och jag kände mig euforisk, välbehaget spred sig i hela kroppen allt medan mina fötter långsamt blev mjuka och lena som fötterna på ett nyfött barn.

Pimpsten och fotfil adjö och vi återses aldrig mer, Garra Rufa har erövrat mina fötter!