Var på ett café och njöt av en god latte och en präktig bakelse. Vid bordet bredvid satt en barnfamilj, den minsta låg i sin barnvagn och sov sin fridfulla sömn. Det hördes några svaga snusningar från vagnens innanmäte och jag såg hur mamman ivrigt högg in på det som låg framför henne på assietten. Hur länge en bebis tänker sova är en oklarhet vilket är varje förälders dilemma vid det uppdukade bordet.
Plötsligt började det röra sig i vagnen, ett gnyende som övergick till ett starkt skrik. Mamman svalde den sista tuggan och började fingra med knapparna i blusen. Så lade hon upp ett mjölkstint bröst på cafébordet, precis bredvid den trendiga svarta servetten med vit snirklig text och den tomma assietten där endast några smulor låg kvar som visade att hon ätit en kaka med rabarber. Pappan lyfte ur barnet från vagnen och gav det till mamman som i sin tur lyfte upp sitt bröst från bordet till allmän beskådan, lade barnet intill barmen och barnet började girigt suga i sig av den kroppsvarma mjölken.
Naturligtvis är detta inte sant, det är något jag hittade på i skrivandets stund. För ingen ammande mamma vevar runt med sina bröst, i alla fall ute bland offentligheten. Ingen annan kvinna heller om hon inte befinner sig på ett ställe där det är helt i sin ordning att göra så.
Debatten har gått varm omkring ammande mödrar på caféer, restauranger och andra platser där det rör sig människor efter att en mamma matade sitt barn på det mest naturliga sätt på ett café och caféägaren kom rännande med en servett som han placerade över det ätande barnets huvud.
Jag funderar, vad är det egentligen som väcker ett sådant anstöt när en mamma ammar sitt barn? Det måste vara själva barnet som får känslorna i svall. För en liten bit av ett naket bröst kan det ju inte vara eftersom vi konfronteras med andras bröst så gott som dagligen. I filmer, tv-serier och top-less på badstranden har länge varit ett känt begrepp och jag har då aldrig hört talas om att någon skyndsamt lagt ett badlakan över den solande kvinnans överdel.
Eller är det själva ätandet som stör. Det kluckande ljudet när barnet sväljer i djupa klunkar. Ja så måste det vara, för om vi tittar på varandra när vi äter så är det faktiskt inte så värst aptitligt. Munnar med söndertuggad mat som gapar stort över gaffeln, matrester i mungiporna, grädde i mustachen och prickar av grönpepparsås på hakan. Läppstift fastkletad på vinglasets kant och söliga servetter.
Det har hänt jag själv haft god lust att resa mig från stolen, veckla ut min servett och lägga den över huvudet på någon restauranggäst som inte äter på ett snyggt sätt. Men då skulle jag antagligen bli utkastad eller i alla fall bli uttittad precis lika mycket som en ammande mamma.
För en ammande mamma måste man ju bara titta på, kanske får man då en skymt av bröstet för det behövs för att kunna starta upp en debatt huruvida en mamma ska sitta hemma och mata sitt barn eller om hon ska drista sig till att gå ut bland folk och låta barnet skrika av hunger eller inte för att ta hänsyn till sin omgivning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar