Lördagsgodis och Stortrumma

För några veckor sedan var vi på familjegudstjänst i Ringarums kyrka. Efter gudstjänsten slut var det tårtkalas i församlingshemmet och fikasugna kyrkobesökare i olika åldrar radade upp sig framför tårtbuffén.
Barnbarnet Molly stod bredvid sin mamma som i egenskap av församlingens präst hälsade alla välkomna i dörröppningen, precis bredvid skåpet med Fairtradeprodukterna. Där bland olika varor finns påsar med godis. Barnet sneglade omväxlande på sin mamma och skåpet med läckra hallonbåtar, sega råttor och choklad. Hon ryckte i mammans hand och viskade upp mot henne. Jag hörde att frågan gällde vilken dag det egentligen var. "Söndag" blev svaret och flickan nickade i tyst samförstånd. Inget godis på en söndag och med det lade hon skåpet bakom sig.

I lördags hade vi förmånen att vara barnvakt till Molly och hennes systrar. Helt enligt instruktionerna tillagade vi kvällsmaten och efter det var det dags att plocka fram innehållet ur skafferiet. Åtta bitar godis till var och en från det kyrkliga skåpet som flickornas mamma ansvarar fördelades i tre små skålar.
"Lördagsgodis" förkunnade den äldsta av de tre syskonen och när det var slut ställde flickorna sina skålar på diskbänken.

När jag var barn hade jag 1 krona och femtio öre i veckopeng. Stora pengar för en liten flicka och det räckte till mycket gott. Ibland slog jag på stort och köpte en Stortrumma som kostade 1 krona och tio öre och slevades upp ur bägaren med en lite träspatel. Längst ner i botten fanns en liten, liten klick röd sylt. För pengarna som blev över köpte jag mig en Merry fruktsoda och när allt var slut ångrade jag mig. Ångrade att jag inte istället fyllt upp en påse med kola eller inhandlat Mintkakor, Bazokatuggummi eller ett avlångt paket med Nickel, ett sådant inköp hade varat mycket längre.

"Modern och självständig, säker i sin personliga smak och med känsla för kvalitet.....
väljer naturligtvis Pommac med härlig vinbouquet....
den rätta drycken för moderna människor...."

Så klart att vi alla ville ha Pommac, vad den härliga vinbougueten egentligen var begrep jag inte, men att öppna en helt egen Pommac och halsa var höjde av lycka. Rapen efteråt smakade sött och det var en bedrift att klämma en hel glasflaska med den bubbliga drycken och mättnadskänslan höll i sig åtskilliga timmar.

Idag räcker det inte att parkera bilen för 1 krona och femtio öre, inte heller räcker det till en stor glass och en kaffe latte. Femtioöringen är ett minne blott och i ett skrin på köksbänken lägger jag de förargliga enkronorna och plockar ihop några stycken om det fattas när jag ska gå bort till äggproducenten och köpa en påse färska lantägg.