Det har varit premiärtur i trädgården med vår gräsklippare. Den har hängt med ett tag men startar lydigt på första rycket om jag gör enligt de rätta anvisningarna. Jag hyser stor respekt för maskiner utrustade med vassa knivar och ibland drar jag mig till minnes, trots att det är mer trettio år sedan, mannen som körde över sin dotters fot under gräsklippningen och vilka förödande konsekvenser det medförde. Det pratades under lång tid om den händelsen och vi var många som därefter höll ett extra öga på barnen när gräsklipparna kom fram.
I vårt område där vi bor finns det tre trädgårdar som fascinerar mig mycket, alla tre totalt olika varandra.
Trädgården som ligger närmast oss är en naturtomt rakt igenom. Där får myrstackarna växa till sig i sin rätta miljö och någon gräsklippare har jag aldrig sett till. Vilket beror på att det inte finns något gräs att klippa utan blåbärsris och lingonris får breda ur sig efter eget behag och jag vet att det till och med växer kantareller vid stugknuten. En liten köksträdgård vid en stor sten och jag har sett över staketet att gräslöken växt sig frodig. Trädgården ger en möjlighet att upptäcka naturen utan att behöva ge sig iväg på långväga turer för att komma växter och småkryp nära.
Den andra trädgården ligger snett över vår gemensamma väg. Den är nästan som en sagoträdgård och vore jag barn skulle jag utforska den på ett barns vis. Salamandrar och små grodor lever sida vid sida, dock har trädgårdens ägarinna berättat att smågrodorna minskat drastiskt i antal.
Den vackra magnolian är nu översållade av hundratals blommor och det som jag vet växer i trädgården är på väg upp ur vinterdvalan.
En igelkottfamilj har sig hittat en trygg boplats och förra året kom även en grävlingfamilj på besök och höll efter nedfallande körsbär samtidigt som de gav trädgårdsägarinnan stor glädje med sina konster.
På baksidan huset finns en altan vars tak består av vinrankor, att sitta där ger en exotisk stämning och en känsla av utlandsvistelse.
Den tredje trädgården har allt en mer noggrann trädgårdsinnehavare kan önska sig. Vatten som porlar, ansade rabatter och oklanderligt vackra gräsmattor. Öppna ytor som inbjuder till solbad och vackra välväxta trädgårdsväxter som står i harmoni med varandra. Trädgården är en njutning för ögat men kräver en hel del arbete för att hålla den vacker från vår till höst då trädgårdsredskapen åter ställs undan för vinterförvaring.
Vår egen trädgård är en blandning av dessa tre grannträdgårdar. Det något ansade och planterade samsas med det som naturen själv åstadkommit. Blåbär växer runt huset och jag kan sitta bekvämt på vår altan och fylla blåbärskorgen till bredden. Runt ett stenparti växer det smultron till glädje för barnbarnen som gärna drar sig dit och sittande på huk plocka i sig av de söta bären. Vi har växter som vi tagit med oss till varje plats vi bott på och vissa av dessa växter har en gång tillhört min svärmor.
När hösten bjuder på sitt blommar ljungen med sina lila blomställningar bland granar och tallar medan björklöven ändrar kulören från grönt till gult.
Och som en bakgrundsfond ligger sjön, ibland stilla och blank, andra gånger bjuder den på ett vågskummande skådespel.
Jag förnimmer en härlig känsla, i år är första året under den tid vid bott här som jag verkligen kan njuta av vår fina men halvvilda trädgård. Precis varje dag dessutom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar