Se i källan...och källan ser på dig...Drick ur källan...Se ditt öde i dess vågor...hur den blänker till som ett mynt på botten...Inne i svalkan under pilens grenar...där det klara vattnet stilla rinner...
Många gånger har jag läst dikten Vid Hångers källa och gjort mig en föreställning om det klara vattnet som så sakteliga rinner fram under ett lövverk från en mäktig pil. Jag har sett mig själv sitta där och släcka törsten direkt från källan medan ett lugn hägrat sig. Som en ensam retreat.
Så hamnade jag då vid Hångers källa. Här har minsann Israel Kolmodin suttit på en sten och filosoferat. Det sägs att när han skulle predika vid högmässan på midsommardagen 1692 kom han för tidigt till Ganns kyrka och fortsatte, i väntan på att tiden skulle gå, bort till källan. Där blev han så pass inspirerad att han diktade ihop psalmen Den blomstertid nu kommer. Kolmodin avled 1709 men kyrkan finns kvar dock som ödekyrka, endast de tjocka kyrkväggarna vittnar om att där förkunnats Guds ord.
Platsen vid Hångers källa var vacker. Lummig grönska och jag anar att det stundom hålls friluftsgudstjänster vid den angränsande lilla gräsplanen. Men själva källan var endast ett oansenligt vattenhål. Kan tänkas att den rådande torkan bidragit till lågt vattenflöde och några vågor var stört omöjligt att urskilja.
Jag fyllde en plastflaska med vatten från källan för att ta med hem som ett minne. Att dricka ur källan var inget alternativ för min egen del. Är lite rädd för främmande vatten ute i naturen. Vem vet vad för slags mikroorganismer som simmar omkring under ytan! Att ta onödiga risker och få magont är enligt min mening dumt.
Svärsonen är däremot lagd åt det orädda hållet. Han tog en slurk ur flaskan och konstaterade förnöjt att vatten var gott. Det smakade till och med en aning citron. Kanske för att flaskans tidigare innehåll var bubbelvatten med arom av citron.
Det kändes stort och mäktigt att vara på platsen. Högtidligt på något sätt. Trots att Hångers källa inte alls motsvarade mina förväntningar och fantasifulla utsvävningar. Verkligheten såg annorlunda ut. När jag nu läser dikten igen dyker den verkliga Hångers källa upp i mitt inre, jag har fått omarbeta bilden.
Många gånger stämmer inte fantasi ihop med verklighet. Det har vi nog alla någon gång fått erfara.....
Nu letar jag efter en riktig fin flaska där jag kan tappa upp vattnet som fortfarande skvalpar omkring i den begagnade citronvattenflaskan. Minnet från Hångers källa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar