Böcker i rader och papyrusrullar

Idag har jag införskaffat ytterligare ett plastkort till min plastkortssamling. Jag måste påstå att jag blev en smula förvånad fast jag egentligen inte skulle ha blivit det. Borde ha begripit att dagens lånekort inte längre ser ut som forntidens. Då, på den tiden jag gick till biblioteket för att låna böcker antecknade bibliotekarien med blyertspenna bokens nummer på ett kort som jag skulle bevara varsamt tills dess boken skulle lämnas åter. Då tog hon fram sitt radergummi, suddade på mitt lånekort och stämde av i sin egen tjocka utlåningsbok där samtliga låntagare var uppskrivna.

Nu ska jag sitta hemma och låna. Logga in mig på bibliotekets hemsida, leta upp det jag önskar läsa och tanka ner hel härligheten i min iPad. Men det krävs ett platskort vilket jag nu har i min ägo. Samt en fyrsiffrig pin-kod.

Kanske att jag gör det. Men bara kanske. Jag gillar att hålla i en bok. Läsa sidornas text och sedan när det är dags att pausa lägga dit bokmärket med texten "Avstånd har ingen betydelse. Närhet är en hjärtesak."

Vi har ett trivsamt bibliotek i Skärblacka. Förvånansvärt stort insåg jag då jag för första gången steg in bland alla rader av böcker. Men inte lika stort som Bibliotheca Alexandrina i Egypten. Där finns det plats för 2000 besökare samtidigt som kan välja bland 8 miljoner böcker. Eller rättare sagt över 500000 volymer, det fattas lite till 8 miljoner. Fast ändå.

Föregångare till det enorma biblioteket grundades 280 före Kristus på nästan samma plats där det nya dagens moderna bibliotek ligger. Då fick de läs-och skriftlärde rulla ut papyrusrullar och studera innehållet. Inte vet jag om de fick låna med sig rullarna hem men det förmodar jag. Däremot ställer jag mig tveksam till om det var någon trevlig kvällslektyr eller småmysig deckarunderhållning för att få en grå och regnig eftermiddag trivsammare på de där rullarna. Säkert endast torra ämnen rörande planeternas rörelse, gravitation och filosofi. Inget för mig.

Eratosthenes och Aristarchos, de gamla forskarna, slamrar väl runt med det som eventuellt finns kvar av benknotorna om de visste hur dagens bibliotek fungerar. Att vi inte ens behöver bemöda oss att gå dit för att låna och läsa det andra har skrivit.

Måste tillstå att tekniken gått framåt.......