Fiberoptik och nytt jobb

Jag undrar vart mina blommig byxor med utsvängda ben tog vägen när jag kasserade dem för det nya modet som kallades V-jeans. Kanske hamnade de hos tant Elsa som klippte mattrasor av dem.
Och fiberoptiklampan. Den där som snurrade runt och bytte färg. Vi satt omkring den, fingrade på våra FNL-knappar och ropade "USA ut ur Vietnam."  Det skulle dröja till 1973 innan USA drog sig ut ur Vietnam. Från ett elände till ett annat och Pinochet tog makten i Chile. Då hade jag skrotat min fiberoptiklampa och för länge sedan slängt undan de blommiga byxorna. Istället hade jag kastat mig in i vuxenlivet trots att jag fortfarande svävande mellan att vara tonåring och vuxen på riktigt.

Då fanns det arbete åt alla som ville arbeta. Struntade i att vidareutbilda mig och satt istället i en verkstad och lödde pyttesmå trådar som skulle in i innanmätet på telefoner. Cigarettröken blandade sig med röken från lödtrådarna och jag vantrivdes i mitt monotona jobb som aldrig tog slut. Trådar i olika färger som skulle fästas på exakt rätt plats, Staplar med lådor som aldrig krympte.

Till slut sket jag i alltihop, fimpade cigaretten i det överfulla askfatet och gick därifrån. Till nästa arbetsplats efter att först ha utbildat mig till verkstadsmekaniker. Ville egentligen bli svetsare men där sa pappa stopp. Han ville inte ha en dotter med ögon förstörda av svetsblänk. Jag blev istället svarvare och allt var frid och fröjd.

På grund av min unga ålder fick jag inte arbeta tills kvällsskiftet tog slut. Termos och den tomma plastburken där mina smörgåsar legat packades ner i ryggsäcken, jag överlämnade svarven till den som hade åldern inne, drog av mig overallen och gick hem. För att återkomma nästa dag och fortsätta svarva delar till fartygsmotorer.

En kväll stod han där. I det kvinnliga omklädningsrummet. En rak höger och nästa dag blev jag inkallad till chefen. Man fick faktiskt inte slåss på sin arbetsplats. Skulle jag ju själv begripa.
 Mannen med ett rejält blått öga log segervisst när jag blev förflyttat till en annan avdelning i fabriken.
När jag gick förbi honom stannade jag upp och placerade en spottloska på hans svarta träsko.
Chefen hötte med sitt pekfinger och såg sträng ut.

1970-talet. Fula blommig tapeter, brunt och orange. Tekoppar i brunt eller grönt glas och arbetarna fick en femte semestervecka.
På min grammofon snurrade plattan där Mungo Jerry sjöng In the summertime tätt åtföljt av Seasons in the sun med Terry Jacks.

På slutet av 70-talet träffades vi, min man och jag.  Vi fick tillsammans kliva in i 1980-talet och byta ut de fula murriga tapeterna mot ljusare toner.

1970 var fyllt av fula färger.....