Klämma lagg och heta curryräkor

När jag var tre år köpte min pappa ett par röda skidor. Han satte dem på mina fötter och uppmanade mig att åka. Och jag åkte. Hela min barndom åkte jag.  De röda skidorna ersattes med par efter par allteftersom jag växte. Edbyns skidor, en kvalitetsskida för ett aktivt liv i spåret. Blå knickersbyxor, röda strumpor och lätta skidskor i råttfällorna. Rejäla stavar i bambu och flätad trissa.

Pappa, den gamla skidåkaren med många medaljer och bucklor i sin samling, lade upp mina skidor på två köksstolar i köket. Han slabbade med tjäran och blåste med blåslampan. Smorde valla för skare, valla för lössnö och valla för kalla spår under de nytjärade skidorna med en extra klick i trampet medan mamma kokade kålsoppa på spisen och stekte torsk i ugnen.

-Nu kan du klämma lagg flicka lilla, hojta pappa och stod i beredskap med stoppuret.
Mina diplom och bucklor hamnade bredvid pappas.

Så skidade jag in i tonåren och där tog det stopp. Pappa tittade på mig med sorgsna ögon och polerade upp våra bucklor med ingraverade ettor.
Timmarna innan han dog hade han skidspåret klart och min skidor vallade. Han satt i sin rullstol med inåtvänd blick.
-Nu kan du klämma lagg flicka lilla, sa pappa så tyst att jag fick luta mig fram för att höra. Jag tror att han inte riktigt kände igen mig.

Idag föll ryssen och svensken tappade staven. Medaljen fladdrade förbi som ett höstlöv i vinden. Glittrade till och hamnade i Northugs öppna hand.
Flickorna slet och fick en silvermedalj åt Sverige.
Norrmännen hurrade och viftade med sina flaggor. Min norskfödda vän Inger-Mari i Värmland tycker att det nu börjar bli tungt att släpa runt på alla medaljer. Jag förstår henne!
Mellan åken gjorde jag heta curryräkor på rostat bröd. Maken kokade varm choklad.

Vi var på mässa i Gusums kyrka på förmiddagen. Tog emot bröd och vin och jag blundade när vår dotter som för dagen var klädd i lila mässhake gav välsignelsen. Det är fastetider och jag har tröttnat på semlor.
Nu vill jag ha sockerbullar med vaniljkräm. Tänker inte ens tanken att jag ska börja fasta.

Kyrkvärden hade skrivit ihop kyrkans förbön. Hon bad om fred och frihet för alla de som har det svårt. För de som lever i krig och katastrofer. För de som är sjuka och för de som mist någon som stått nära.
Hon tackade även för att vi har det bra vi som lever i fred och frihet. Som är friska och för alla som har varandra.
Sist tackade hon i bönen för att vi får se så fina tv-sändningar från skid -VM i Falun.

Amen, svarade vi unisont och ledarhunden Sigge kikade fram från sin plats i sakristian.