Kände direkt när jag vaknade i morse att det är vår i luften. Det är lite som att bli född på nytt och jag blir ung i sinnet.
En stärkande långpromenad under förmiddagen med dottern och hennes hund förenade nytta med nöje. Hunden fick lära sig en ny väg att gå. Främmande lyktstolpar att markera och gator som ska korsas på ett tryggt och säkert sätt. Allt för att ekipaget ska hitta dit de ska och undvika eventuella hinder efter vägen.
Snödroppar men inga krokus. De finns där under den svarta myllan. Ligger och ruvar tills det är dags.
Snart åker vårträdgårdsmöblerna fram. Där vi brukar intaga vårfikat i vårfikamuggarna. Lyssna på småfåglarna och njuta av den skarpa vårsolen tills det hettar i ansiktet.
Jag var på Rockabilly i går kväll. Som utsänd reporter. Gillar den sorten av musik och det svängde rejält.
Det hela gick av stapeln i Norrköpings Motorklubb. Sveriges äldsta klubb som bildades 1958. Många av de som besökte Motorgården för att lyssna och rocka loss var nog med vid klubbens bildning såg det ut som.
Grånande herrar med pondusmage. Pumpade överarmar med åtsittande t-shirts och svarta skinnvästar med tryck på ryggen.
Ölglasen skummade och täta mustascher torkades rena med handens baksida.
John Wildcat & Vildkatterna, Dennis & The Rocktones, Teenrockers. Håret format som föregångarna Bill Haley, Elvis och Sam Phillips.
Fullt ös på pianot. Kontrabasens slap-back. Den enda som hade problem i starten var trummisen vars virveltrumma var för högljudd. Lätt fixat med remsor av silvertejp och ordningen blev återställd.
Det är inte utan att jag önskar mig bakåt i tiden. Till yngre dagar. Då skulle jag köpa mig en prickig polka dot klänning med matchande scarfs. Nylonstrumpor med söm och skor med hög klack.
Kanske inte klä mig som en rockabilly pinupa precis utan lite så där lagom retro.
Men högst av allt önskar jag att jag kunde spela kontrabas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar