Rare, medium or well done

När vi har gått ur på restaurang för att lyxa till det med en köttbit av det finare slaget har jag alltid beställt rare medan på makens tallrik har det legat en bit som har varit well done. Det har knorrat i magen och vattnats i munnen under tiden kocken pysslat med sina förehavanden ute köket.
När så serveringspersonalen ställt ner min rare köttbit har den första tuggan smakat förträffligt. Köttsaften har sipprat ut och blandat sig med tillbehören medan beasåsen fluffig och fet tronat över den tillredda skapelsen.
Men ju längre in i måltiden jag kommit har det gått trögt med mitt ätande. Smaken har ändrat karaktär och på slutänden har det varit rent ut sagt besvärligt att få i mig det sista.

I höstas såg vi ett program på tv om baksidan med att äta kött. Det finns även fördelar men nackdelarna kom att bli en betydande orsak till mitt beslut att helt sluta äta gris, nöt och fjäderfä.
Maken var med mig på banan men efter en tid började han längta efter köttets smakrika arom.
Därför blir han glad och nöjd om han får en bit fläsklägg till rotmoset, pannbiff med lök och köttbullar i gräddig sås åtminstone en gång i veckan. Vilket han får, jag sätter mig inte emot hans önskemål.

För min del har det gått alldeles utmärkt att slopa köttet och numera kan jag titulera mig som vegetarian. Med ett förbehåll, jag äter fisk och skaldjur. I alla dess former och modeller. Jag är med andra ord ingen hårdhudad vegetarian och säger inte heller till om vi blir bortbjudna att jag inte äter kött. Folk har en benägenhet att blir nervösa om det är som de tror. Att de inte har förmågan att tillaga vegetarisk föda. Därför slevar jag glatt ur karotter och fat där det inte ligger någon fyrbent animaliska bitar och sås äter jag med njutning även om det skulle råka vara en slatt köttbuljong i basen. Fuskvegetarian kan tänkas de riktiga vegetarianerna skulle kalla mig för.

Vegetarianer är en folkgrupp på ständig frammarsch. Orsakerna är nästan lika många som det finns vegetarianer och köttätarna vill ha en förklaring. Det kan uppstå hetsiga diskussioner mellan grupperna vilket storligen förvånar mig. Var och en måste ju få äta vad de vill, hur de vill och när de vill. Hur vi ser på vårt födointag är även det var och ens ensak som inte någon annan behöver lägga sig i.

Nu är det här med att vara vegetarian inget nymodigt påhitt. De lär ha funnits redan på 500-talet f. Kr.
Antingen var orsaken att deras religion motsatte sig dödandet av djur eller så fann andliga profeter vägen mot sin religionsutövning om intaget av kött uteslöts.
Vegetarianism fanns i Västeuropa under 1700-talet men det var mest de intellektuella och de som inte hade pengar till mat som undvek att sätta tänderna i en gris eller en ko. Den senare gruppen var dock ofrivilliga vegetarianer och skulle ge vad de hade om de hade något för en fläskkotlett eller i alla fall ett avgnagt revbensspjäll.

Jag kan inte påstå att min vikt har blivit påverkad av min ändrade kost. Valkarna runt midjan finns kvar och magen har sin vanliga rundning som uppstod när jag fick åldern inne. Kanske förklaringen ligger i att jag äter precis allt om det inte är kött. Speciellt nu när det är tid för semlor.
Dottern frågade mig om hur många semlor jag hunnit med sedan starten. Själv hade hon ätit sex stycken upplyste hon mig om.
Ha, svarade jag för där ligger hon rejält i lä. I dagsläget kan jag icke räkna dem alla. I går till exempel, då åt jag två stycken. En till kaffelatte och en med varm mjölk precis innan sängdags.

Semlor kan man gott unna sig, oavsett om man är vegetarian eller inte. Det hänger tack och lov inte på det...