Att famla sig fram och stå på led

Så har jag då kört femmilen. Bekvämt tillrättalagd i soffan skrek jag fram Johan Olssons bronsmedalj och förundrades över Petter Northugs övermänskliga krafter i skidspåret.
-Jag lyckades famlade mig fram till en tredjeplats, sa han Olsson. Såg lite ledsen ut. Eller också var han bara trött. Ödmjuk är han hur som helst. Skulle alla vara. Ödmjuka. Även inför guldpengar.

Maken tog det hela med ro. Han till och med kostade på sig en tupplur innan upploppet. Skulle jag också behöva. En liten ögonslutning innan det är dags för den stora sömnen i kväll. Så jag orkar se på tv. Det är en serie vi följer på söndagskvällar. Minns dock inte riktigt vad men det är säkert spännande och bra.

Anledningen till mitt sömnbehov är två dagars intensivt umgänge med barnbarnen. Vi har helt på egen hand, maken och jag,  haft huvudansvaret för barn mellan fyra och två år samt en ledarhund och det är mäktigt. De är ganska många barn och dessutom i dubbel upplaga förutom en av dem. Jämförbart med att köra fem mil på skidor. Nästan. Trötthetsmässigt i alla fall.

Vi har varit hemma hos småtvillingarna och deras storasyster medan deras föräldrar var till huvudstaden och roade sig för julklappen de fick av oss. Hotell, god mat och musikalen Livet är en schlager.
Ryktet spred sig till stortvillingarna som ansåg det lämpliga i att komma över och visitera sina kusiner. Alla ville de ha pannkakor, lördagsgodis och fika. Efter sex timmars intensivt lekande åkte stortvillingarna hem till sitt och vi stoppade de resterande barnen i badkaret för att hålla dem vakna tills dess de skulle gå och lägga sig.
I natt har jag sovit tätt intill en småtvilling. Vi har dragit i var sin ända av täcket och knölat med kudden för att vi båda skulle få plats. Jag sover inte så bra i en liten barnsäng kom jag fram till under nattens timmar.

I förmiddags ville två av flickorna bli kliade på ryggen. Samtidigt. Då gjorde jag ytterligare en upptäckt. Nämligen den att jag aldrig skulle klara av att spela trummor. Hålla båda händerna i gång samtidigt. Inte kyrkorgel heller för den delen då det även krävs ett avancerat fotarbete. Jag får helt enkelt hålla mig till att steka pannkakor åt fem barn. Det klarar jag galant!

Det regnar hos oss. Vårregn? Tur att skid VM inte gått av stapeln i Skärblacka. Då kanske även Northug fått problem. På Facebook har matbilder ersatts av tussilago och växande vårlökar. Samt en varg som varit synlig och strukit omkring vid en postlåda. Det har gett upphov till vitt skilda kommentarer i kommentarsfältet. Vissa är för vargar, andra inte.

I morgon börjar en ny oxvecka. För den som jobbar vill säga. Även jag ska dra mitt strå till stacken genom att så småningom betala skatt på det jag tjänar under morgondagen frilansjobb åt tidningen. Det finns många hål att stoppa skattepengarna i så jag säger inget om det.

En trevlig helg har det varit och nu väntar jag och de andra med spänning på nästa begivenhet. Svärsonen har lovat att skriva ut flygbiljetterna och har tagit hand om våra passböcker som är elva stycken till antal. När vi reser är det bäst att vi ställer upp oss på led vid flygplatsen så vi inte tappar bort oss. Som en förskoleklass ungefär.