Idag har mina arbetsuppgifter som frilansande reporter varit omväxlande. Jag började med att undersöka hur det står till i det Svenska lantbruket och försäljningen av jordbruksmaskiner och avslutade med att bli bekant med en rödbukig salamander.
Lantbruket är i ekonomisk kris och det enda som kan rädda situationen är regeringen. Röda Massey Ferguson som många vill köpa men inte vågar investera i. Det handlar om siffror med många nollor och även om bankerna lånar ut till låg ränta blir traktorerna stående.
Jag fick ändå med mig hem en hel bal hushållspapper av allra bästa sort. Eller fick... Traktorförsäljaren stuvade helt sonika in balen i min bils bagageutrymme och såg uppmanande på mig tills dess jag halade fram mitt betalkort. Något ska de väl sälja de där traktorförsäljarna och hushållspapper verkar ju lönsamt.
Han såg nöjd ut när jag körde iväg med en årsförbrukning med pappersrullar av bra kvalité. Nästan som mirakelpapper för rullen tar aldrig slut, garanterade han som egentligen ville sälja traktorer.
Nästa stopp blev hos smådjursaffären där två fina flickor i sina bästa år sysslar med försäljning av djur som lever både i och ovanför vattenytan. Nere i källaren fanns ett hundspa och en mycket darrande hund höll som bäst på att bli friserad, badad och slutligen fönad med lagom varm varmluftsstråle. Antagligen gav hela proceduren hundägarens tillfredsställelse genom att lämna in en tjock hund och få en mager krake tillbaka.
I en burk bodde två långa vandrade pinnar. Jag förvånas över att någon vill köpa ett djur som sitter stilla på ett salladsblad utan att vara medveten om vem som älskar den. För någon form av kärlek måste det ända vara till djuret eftersom den finns till försäljning och folk uppenbarligen köper en levande torr pinne. Som mamma har även jag köpt vandrande pinnar till våra barn men det blev aldrig någon större succé utan de hamnade till sist stela och livlösa i soppåsen så viss erfarenhet har jag om detta totalt misslyckande husdjursinköp. Det är därför jag förvånas...
En eremitkräfta har vi också haft. Den var rolig ända till den dagen då den med sin enda starka klo klängde sig fast i yngsta dotterns hand. Då tog det roliga slut och jag har förträngt kräftans fortsatta öde. Det var över tjugo år sedan så det är inte att begära att jag ska minnas.
Vår andra dotter som är tio år äldre än vår yngsta dotter hade kaniner när hon bodde hemma. Det var då vi upptäckte att kaniner kan para sig trots att de befinner sig på flera meters avstånd från varandra med sina könsorgan. Märkligt kan tyckas men de kan snitsen med att avla, de där kaninerna. Ganska snabbt växte djurbesättningen och man kan lätt tro att alla människobarn vill ha en söt kanin. Det vill de kanske också men föräldrar och barns åsikter går oftast inte hand i hand. Därmed blev det ganska så svårt att få ner kaninantalet på en rimlig nivå och den sommaren snickrade husets far många stora kaninburar.
Allt har sin egen tid. Smådjurstiden är förbi och nu har istället småbarnstiden trätt in. Måste tillstå att jag tycker det är bra mycket trevligare med barnbarn än med vandrande pinnar, eremitkräftor och kaniner. Burfåglar och fiskar också för den delen. För det har vi också haft som inomhusdjur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar