Boogie Nights och prickig klänning

Malmöflickan och Kolmårdsbonden. Paret som blev kära i varandra och ställde till med bröllop.
Att våga ta steget och lämna allt det gamla, invanda och storstadslivet för att med pick och pack bosätta sig i Kolmårdsskogen är beundransvärt på många sätt.  Kärleken övervinner dock alla hinder och kärleken blomstrar. Lille Alfred i sin barnvagn är beviset därom.

Men vad gör då storstadsflickan när hon bosätter sig på bonnvischan? Jo släpar hem en manskapsbod, fattar penseln och målar om den till rosa. Innanför allt det där rosa döljer sig ett eldorado för den som gillar rockabillykläder, skor och prylar.

Ägarinnan står med nyckeln i beredskap och släpper in mig i härligheten. Klänningar på rad och jag ville ha dem alla. Plus en mintgrön amerikanare. Det fanns dock inte till salu så den fick jag endast fantisera om.

Jag rev och slet i plaggen. Glömde bort kameraväskan och mitt egentliga ärende.
Den svarta med vita prickar och röda rosor. Den skulle bli min!
Så kom jag till sans och besinning. Jag har inte de rätta formerna för en dylik kreation.
-Jo former har du, sa maken tröstande när jag var hemkommen. Men kanske inte riktigt de formerna till just den klänningen, fortsatte han och jag kan bara hålla med.

Hon hade även solglasögon till försäljning. Försiktigt petade jag loss några från stället och satte ett par med röda bågar på näsan.
Fantastiskt! Utan att tveka halade jag fram pengarna.
I min bil finns ett specialfack för solglasögon och där ligger de nu, solglasögonen á la 1950-talet.
Alltid något när jag nu inte kunde ha den där klänningen.

De högklackade ägnade jag inte något intresse. Jag går uteslutande i skor med platt sula utan minsta antydan till klack. Har fått för mig att jag skulle få en slags skatliknande gång om jag skulle stoppa fötterna i sådana skodon. Inbillar mig att det krävs en viss gångträning för att på ett snyggt sätt klara av att manövrera fötterna i höga klackar och dessutom hålla ryggen rak utan att tappa balans och fotfäste.

Affärerna blomstrar för flickan som fann sin bonde i Kolmårdsskogen. Nu är Kolmårdsdamerna inte den största kundkretsen men damer från andra delar av landet med sinne för rockabilly  hittar dit. Medan de står bakom provhyttens draperiet och kollar passformen både bak och fram ägnar sig deras män åt det mekaniska som finns på gården. Pratar med bonden om traktorer och raggarbilar.

Nu skiner solen. Kanske skulle jag ta mig en biltur. Inte i en mintgrön amerikanare utan i min egen. Ta på mig de nya solglasögonen så jag inte blir bländad.
Outfit för dagen: Stickad tröja, jeans och Converse på fötterna.
Den svarta känningen med vita prickar och röda rosor hänger troligtvis kvar på den huvudlösa skyltdockan. Undrar just vem som kommer att köpa den?